Anders Norén

De finns överallt – tio-stegsprogrammen till att få en populär blogg. Med välformulerade meningar beskrivs det hur du *snap* får en blogg som alla läser och förundras över. Vad problemet med dem är? Tipsen fungerar inte. Varför? För att hälften är de välformulerade tipsen är välformulerat skitsnack. Läs bloggarens svarta bok, där jag svart på vitt presenterar den mörka sanningen bakom att få en populär blogg. Ta av dig glorian, kavla upp armarna eller riv av dem helt och hållet – bloggvärlden är en hård sådan, och vill du överleva får du inte vara rädd för lite skit under naglarna.

Du har en blogg – grattis, du är en av 100 000 svenskar! Vad gör dig så förbannat speciell att du utmärker dig bland alla dessa, när samtliga av dem har samma mål som du – att publicera, och att få det publicerade läst? Kan du inte besvara den frågan, bör du fortsätta läsa.

Välkommen till bloggarens svarta bok.

Först och främst…

För att folk ska kunna ta del av dina vardgliga funderingar måste de naturligtvis först veta om att din blogg existerar. För att se till att de gör det, läs dessa lite mer blygsamma tips (Utdrag ur min artikel Så får du fler besökare till din blogg) – först när du har applicerat dem som står beskrivna där kommer de andra riktlinjerna i den här artikeln att börja betala av sig. Fortsätt med andra ord inte att läsa det som står här innan du har gjort det.

Gör press-releases
Delta i olika forum
Använd signaturer på de forum du besöker
Skriv artiklar
Inkludera hemsidans länk i din E-post
Dela ut visitkort med hemsidans adress på
Nämn hemsidan till dina vänner
Byt länkar med andra bloggare
Skicka in din sida till olika sökmotorer
Bli intervjuad i något ämne du kan mycket om

Så, vad skiljer dessa tips från det välformulerade skitsnacket jag skrev om i början? Ingenting. Med de här tipsen kommer du att synas, men det krävs mycket mer för att folk faktiskt ska läsa det du skriver – den punkten kommer vi till nu.

Välkända ord – de stygga pojkarna får de snygga tjejerna. Jag tänker inte filosofera kring sanningshalten i dessa ord, men jag kan kallt konstatera att det i många fall stämmer. Folk i allmänhet dras till det farliga, till det utmanande – att det säkra alternativet ofta är det bästa spelar ingen större roll när det osäkra är så mycket mer spännande.

Visst känner ni igenom honom? Klart ni gör. Bland journalister är han välkänd, men i bloggcommunityt är han ökänd. Hans namn är Alex Schulman, och var fram till den 1 oktober 2007 Sveriges största bloggare. Varje vecka surfade 285 000 internetanvändare in på hans blogg (Att vara Alex Schulman) och läste om Alex Schulmans liv och de ämnen som intresserade honom. 285 000 människor är en hel del läsare, minst sagt – och den naturliga frågan är naturligtvis: Vad gjorde Alex Schulman rätt, och hur gjorde han det så bra att 285 000 (!) internetanvändare ville läsa om det varje vecka? Skrev han måhända välformulerade analyser av den politiska miljön på Rosenbad, eller behandlade han den dåvarande debatten kring källskydd?

Nej, det gjorde han inte. Långt därifrån, till och med, någonstans i andra änden av vågen. Alex Schulman var kaxig, dumdryg, som vissa skulle kalla det – kanske kaxigaste bloggaren i Sverige. Någon som ser ett mönster här? Alex Schulman tvekade inte att hänga ut Aftonbladets anställda eller koncernens styrelse, inte heller var han den som tvekade när någon förståsigpåare fördömde honom i en krönika i Metro. Alex Schulman bet tillbaka, i många fall hårdare än vad fallet krävde – och 285 000 läsare älskade att följa det. Långt ifrån alla höll med honom, snarare tvärtom. Men alla som läste bloggen blev upprörda, då det var en upprörande blogg – och bloggar som upprör får alltid besökare. Det är med andra ord ingen slump att Sveriges (före detta) störste bloggare och gick under smeknamnet ”Kung av elak”.

Mycket kan man beskylla Aftonbladet för, men när det gäller fyndiga rubriker på löpsedlarna är de och Expressen näst intill oslagbara. För att få läsare måste de skapa ett intresse för sitt nuvarande nummer, ett intresse som ska driva konsumenten att köpa deras tidning och inte konkurrentens. Att låta blicken glida över en löpsedel går på en halv sekund, alltså har löpsedeln en halv sekund på sig att skapa intresse för tidningens innehåll – längre tid får den inte.

Okej, det senaste ansiktet var enkelt, alldeles för enkelt. Killen ovan är följaktligen betydligt svårare. Känner ni igen honom? Nej, jag anade det. Mannen i fråga heter Kjell Häglund, redaktionschef på Residence och regelbunden medarbetare i Aftonbladet. Kjell är inte bara gotlänning, han är en mycket vis sådan – och på stadig basis delar han med sig av sin visdom på Journalisten.se tillsammans med andra visa mediepersonligheter. För er är dock en artikel av särskilt intresse: ”Bloggarna vet vad läsarna vill ha”. Följande utdrag sammanfattar artikeln rätt bra:

”…hur snabbt och effektivt svenska bloggfolket lärt sig kvällstidningarnas löpsedelsteknik, vilket ger perspektiv på den eviga kritiken mot kvällstidningarnas sjaskighet. Folkets egna rubriker är nämligen ännu hårdare, falskare, sjukare, aggressivare, säljigare. Den demokratifina ”citizen journalism” det talas om på bloggseminarier är här snarare ett klockrent bevis på att kvällstidningarnas ton bara är ett eko av läsekretsens.”

Som jag skrev i början; 100 000 bloggare. Har du kvar den siffran i minnet? Det bör du ha. Av dessa vill du att läsaren ska klicka just på din blogg, precis som kvällstidningen vill att läsaren ska köpa deras tidning och inte konkurrentens. Problemet är bara att du har ungefär 50 000 gånger sämre odds. Kan du addera ett och ett och få två har du redan dragit den här slutsatsen: kvällstidningens löpsedel är din rubrik. Om du har skrivit om samma ämne som 20 andra bloggare, MÅSTE din rubrik skilja sig från mängden. Var kaxig, använd utropstecken och rejäla ord som är lätta och läsa och beskriver innehållet – men glömt samtidigt inte att hålla det ”short and sweet”. Låt rubriken uppröra, få läsaren att tänka ”Vad fan?” – för när läsaren tänker så har du redan vunnit. Du har sått intresset, det gror på ett ögonblick och sekunden senare blommar det ut i att personen läser ditt inlägg med stor behållning – om inlägget i fråga levererar det rubrik lovande. Det leder mig till nästa punkt:

Din rubrik ska skapa intresse för inlägget, sant – men glöm för guds skull inte bort att de två ska vara relaterade också. Använd aldrig, jag repeterar ALDRIG en rubrik som inte är relaterad till inlägget. Då kommer du att få kommentarmaffian efter dig, det lovar jag.

Dessa punkter kan komma att utökas ytterligare vad tiden lider, men för nuvarande sammanfattar de rätt bra vad som är viktigast. För att utgöra spjutspetsen i Bloggsverige måste du bete dig som en – du måste vara vass och våga sticka ut. Bara de som gör det får läsare.

Klicka här för att läsa mer om hur du får besökare.