När månaderna februari, maj och april drar igång behöver man inte oroa sig över nyhetstorka – det är ju Melodifestival! Jag har de senaste åren följt den dalande kvalitén i Melodifestivalen med stort intresse, och har nu börjat undra om Melodifestivalen fyller något annat syfte än att ge gratis spaltmeter till kvällsdrakarna i Stockholm. Sjögren på slak lina, rapporterar Aftonbladet plikttroget, för när en folkkär artist ska till Melodifestivalen för att göra bort sig är det pressens plikt att informera allmänheten om det stundande fallet från ära.
Förra året sa Eurovision Song Contests general, svensken Christer Björkman, att om de Ukrainska aluminiuminpackade tävlingsdeltagarna (som för övrigt var mer buskis än musik) vann tävlingen skulle han avgå – även om han inte uttryckte det just så. Ukraina förlorade, om än knappt, och Christer Björkman stannade kvar. Jag säger så här:
Låt oss följa Christer Björkmans insinuerade avhopp, och skita i det kommersiella pressjippo Europvision och Melodifestivalen har utvecklats till. Svågerpolitik och buskisshower har dödat Eurovision (läs Markus Larssons krönika som är inne på samma spår), Sveriges stortid är över och låt istället föregå med gott exempel. Ett musikland som var framstående nog för att låta ABBA gro inom dess gränser bör också vara framstående nog att säga nej till världens största skymf mot musik.
Inga kommentarer hittills ↓
Det har inte publicerats några kommentarer ännu.