Jag vet hur det känns, Markus Larsson

Vad hände, egentligen?

Det var ju sÃ¥ självklart, alltihop, sÃ¥ förutsägbart. Amy Diamond skulle till Globen, nÃ¥got annat fanns inte – och sÃ¥ blev det ju ocksÃ¥. E-type och The Poodles skulle följa efter i koppel, och Christer Sjögren skulle fÃ¥ stÃ¥ och fundera över sitt dumma, för att inte säga idiotiska, lÃ¥tval ensam i ett hörn.

Ser ni bilden till höger? Ja, det är Markus Larsson. Jo, han bugar för Christer Sjögren aka. “I love Europe”. Och inte fan är det i ett hörn de stÃ¥r. Nej, nÃ¥gonstans gick nÃ¥got väldigt fel, och nu sitter Christer Sjögren och funderar över sitt kommande framträdande i Globen.

“Bidraget hade bara ett öde. Antingen skulle det gÃ¥ Ã¥t skogen. Eller som nu – rakt till final. Det är bara en sÃ¥n lÃ¥t.” – Markus Larsson

Jag hoppades att Svenska folket skulle statuera ett exempel, att vi inte ville se vÃ¥ra stjärnor sälja ut sig som Christer Sjögren har gjort. Tyvärr blev inget exempel statuerat, tyvärr köpte vi Christer Sjögrens personrealisation, tyvärr är Christer Sjögren pÃ¥ väg till globen. Jag vet hur det känns, Markus Larsson – vi fick bÃ¥da fel.

Buenos dias, Christer. Du var, om inget annat, värst ikväll.