Vad hände, egentligen?
Det var ju så självklart, alltihop, så förutsägbart. Amy Diamond skulle till Globen, något annat fanns inte – och så blev det ju också. E-type och The Poodles skulle följa efter i koppel, och Christer Sjögren skulle få stå och fundera över sitt dumma, för att inte säga idiotiska, låtval ensam i ett hörn.
Ser ni bilden till höger? Ja, det är Markus Larsson. Jo, han bugar för Christer Sjögren aka. ”I love Europe”. Och inte fan är det i ett hörn de står. Nej, någonstans gick något väldigt fel, och nu sitter Christer Sjögren och funderar över sitt kommande framträdande i Globen.
”Bidraget hade bara ett öde. Antingen skulle det gå åt skogen. Eller som nu – rakt till final. Det är bara en sån låt.” – Markus Larsson
Jag hoppades att Svenska folket skulle statuera ett exempel, att vi inte ville se våra stjärnor sälja ut sig som Christer Sjögren har gjort. Tyvärr blev inget exempel statuerat, tyvärr köpte vi Christer Sjögrens personrealisation, tyvärr är Christer Sjögren på väg till globen. Jag vet hur det känns, Markus Larsson – vi fick båda fel.
Buenos dias, Christer. Du var, om inget annat, värst ikväll.
Inga kommentarer hittills ↓
Det har inte publicerats några kommentarer ännu.