Anders Norén

Plattformar: PS2, Xbox, Gamecube

Jag förstår inte hur utvecklarna tänkte. True Crime: Streets of LA var knappast Game of the Year-material när det släpptes 2003, men det introducerade några nya element till tredjepersonskjutargenren och var allt som allt en helt okej actionupplevelse. När uppföljaren nu släpps verkar någon ha gått bärsärk på spelbarheten såväl som på story och spelets motor. För er som undrar, kan jag säga det redan nu: True Crime: New York City är ett alltigenom uselt spel.

Marcus Reed är en gangster-turned-cop som vill göra sig ett namn inom polisstyrkan, och ger sig ut på jakt efter de fyra stora syndikaten i staden. Vissa personliga motiv återfinnes här och där, men alla är relativt genomskinliga och föga intressanta. Storyn är klichéfylld och varken den eller huvudpersonen Marcus är särskilt engagerande, speciellt inte när dialogerna och mellansekvenserna är så fruktansvärt dåligt skrivna. Bristen på tillvaratagen förmåga här är tydlig, då man trots väldigt kompetenta röstskådespelare (Christopher Walken är ett bekant ansikte) har svårt att ta karaktärerna på allvar när de tvingas klämma ur sig klyscha på klyscha.

TC:NYC är ett öppet spel enligt formel GTA1A, men har missat poängen med upplägget och det som gjorde GTA-serien så framgångsrik. Istället för att lägga sina pengar på att skapa en intressant kopia av New York som man som spelare vill utforska, har utvecklarna skapat en gigantisk, grå stad där det är omöjligt att skilja ett kvarter från ett annat. Tack och lov kan man genom att åka taxi ta sig direkt från en del av staden till den andra, mycket likt funktionen i GTAIV. Att annars ta sig från den ena änden av staden till den andra tar gott och väl en kvart, vilket är en pina när det inte finns någon variation i stadsmiljöerna överhuvudtaget – det hela underlättas inte heller av slowdowns, som är frekvent förekommande.

Skulle jag ta upp alla anledningar till att inte köpa True Crime: New York City skulle det bli en väldigt lång recension. För att kort sammanfatta; True Crime: New York City är inte bara ett dåligt spel, det är trasigt. Det ska erkännas att vissa delar av spelet har små underhållningsvärden, men man orkar knappast vada igenom träsket av skit för att ta sig dit.