Nintendo-nyheter.se tar en paus

Den 1 december, för ungefär två månader sedan, berättade jag att jag precis hade lanserat Nintendo-nyheter.se – en svensk nyhetsblogg med det senaste om det japanska spelföretaget Nintendo och deras konsoler. Sidan fick mycket fler besökare än jag hade vågat hoppas på, vilket övertygade mig om att det finns en fin grogrund för en spelsida med den nischen.

Under de senaste veckorna har jag försökt jonglera skolarbetet, Gamezine.se – spelsajten jag skriver för – och Nintendo-nyheter.se. Det fungerade relativt bra under jullovet: Mycket fritid och inget skolarbete. Men när skolan väl drog igång insåg jag snart att jag hade, som man säger, ”stretched myself too thin”. Att börja strunta i skolarbetet var inte ett alternativ, så det återstod att välja mellan Gamezine och Nintendo-nyheter. Det var inte mycket att fundera på. Nintendo-nyheter tar en paus, men jag planerar att dra igång något nytt – och lite mindre – inom kort. Jag uppdaterar bloggen så snart jag har något mer att berätta om det.

Jag tänkte passa på att skriva en kort uppdatering till det inlägg jag publicerade för ytterligare ett par månader sedan; ”Funderingar kring livet post-gymnasiet”. Jag har hunnit fundera en hel del mer sedan dess. Som det ser ut i dagsläget, ett par månader innan studenten, kommer jag att ägna mitt första år efter gymnasiet åt att plugga ett par strökurser på Högskolan i Gävle. Kreativt skrivande, ett par grundkurser i juridik, sådana saker. Vissa kallar det ett slöseri med tid, men jag känner att jag kommer att behöva den tiden för att säkert veta – klyschvarning! – vad jag verkligen vill göra med mitt liv. Efter HiG? Det lutar åt juridik i Uppsala eller Journalisthögskolan i Stockholm. Jag är dock långt ifrån säker på någotdera ännu.

Prenumerera på den här bloggens RSS-flöde

Sedan i mitten av augusti har min lilla egenhändigt byggda stationära dator drivits av en Release Candidate (släppkandidat) av Windows 7 – Microsofts nya operativsystem som släpps nu till veckan. Efter den flopp som var Windows Vista är mjukvarugiganten beroende av att Windows 7 får ett brett genomslag och lyckas få de många användare som fortfarande använder Windows XP att uppgradera.

Min första tanke var att Windows 7, även en släppkandidat, var mycket stabilare och snabbare än vad den färdiga versionen av Vista var när den nådde butikerna. Att starta upp datorn och logga in går på runt tio sekunder, sökmotorn är integrerad i Startmenyn och söker igenom datorn på ett ögonblick och Utforskaren har optimerats för snabbare navigering bland filerna.

Den förbättrade prestandan och stabiliteten är Windows 7 största nyhet, och är i sig ett starkt argument till varför man bör uppgradera från Windows Vista (eller XP, för den delen). Men det finns ett antal nya funktioner också. Bland dem; den nya menyn, som enbart består av programmens ikoner. Genom att vila muspekaren på en av ikonerna får man se samtliga fönster som är öppna i det programmet. Har du exempelvis fyra olika fönster öppna i Internet Explorer visas endast en ikon i menyn, och genom att markera den kan du komma åt samtliga fönster direkt. Man kan även placera genvägar till program i menyn.

Ikonerna nere i högre hörnet (ljudvolym, internetanslutning, Windows Update etc) har dessutom begränsats till tre-fyra stycken – genom att klicka på en pil får man upp ett litet fönster ovanför menyn som visar upp resterande ikoner.

Windows 7 är välgjort, inget snack om den saken. Det är snabbt, stabilt (har inte kraschat en enda gång för min del) och enormt snyggt – men är det tillräckligt för att få de inbitna Windows XP-ägarna att plocka fram plånboken?

Jag är såld, åtminstone.

Med tanke på att klockan börjar närma sig tolv och att startskottet för mitt tredje år på gymnasiet går imorgon är det här en ytterst olämplig tidpunkt att börja skriva ett blogginlägg, men jag känner ändå att jag vill skriva av mig lite. Och vem är jag att ignorera mina impulser?

För bara ett par två-tre timmar sedan dumpade jag resväskan i hallen och åt mitt första ordentliga mål mat på fem dagar. GamesCom i Köln, världens näst största spelmässa, gick av stapeln i början av veckan. Spelsajten jag skriver för – Gamezine.se – var på plats i så gott som full styrka. Jag skulle kunna skriva ingående om de spel jag har spelat och de människor jag har träffat, men med tanke på att ni redan kan läsa allt om det på tidigare nämnda spelsajt känns det lite smått onödigt.

En lista över de förhandstittar vi har publicerat hittar ni nedan. Ytterligare fler kommer att dyka upp under de närmaste dagarna.

(Läs mer…)

Jag är glad över att jag aldrig lovade att jag skulle uppdatera den här bloggen löpande – i sådana fall hade jag fetbrutit det löftet vid det här laget. Vad jag dock lovade var att jag skulle investera mer tid i mina sajter under sommaren, och det blev lite som det blev med den saken. För att vara på den säkra sidan med ekonomin inför spelmässan GamesCom 2009 – som jag åker till tillsammans med fyra andra killar från spelsajten jag skriver för, Gamezine – bestämde jag mig för att kolla hur mycket jag skulle kunna tänkas få för MinBMI.com och Bloggpengar.com. När buden började trilla in bestämde jag mig snabbt för att sälja.

Jag tänker inte avslöja exakt hur mycket jag utökade budgeten med (inlägget blev precis betydligt mer ointressant, eller hur?), men det är första gången jag gör några faktiska intäkter på mitt fiddlande med sajter. Det är inte en helt fel känsla. Mitt tredje och sista år på gymnasiet närmar sig med stormsteg, och då jag ska delta i Ung Företagsamhet kommer jag att satsa på något snarlikt webbprojekt då. Utveckla, lansera, marknadsför, sälj till högstbjudande. Själlöst men lukrativt – that’s how I like it.

Och apropå Gamezine; sajten växer med stormsteg. Jag visste inte riktigt vad jag hade för förväntningar när jag tog tåget hem från min första fika med grundaren Alex Jonsson, men jag trodde inte att vi skulle ha nått så här långt på så kort tid. Vi har knappt varit igång ett halvår, och vi citeras redan i Metro och vårt samarbete med Nerikes Allehanda tuffar på i full fart. På förhand känns GamesCom ‘09, som går av stapeln i Köln den 19 augusti och pågår i fyra dagar, som utropstecknet efter de senaste månadernas hårda arbete. Det ögonblick där sajten lämnar larvstadiet. För att uttrycka det i inte fullt så pretentiösa ordalag: Jag är så förbannat taggad att jag håller på att spricka.

Samma sak kan dessvärre inte sägas om mina känslor för den här bloggen. Minns jag rätt går mina rättigheter till domänen ut någon gång i november, och jag har inga planer på att förlänga dem. När jag registrerade domänen för lite drygt två år sedan behövde jag en plats där jag kunde skriva av mig. Det behovet fyller Gamezine mer än väl idag. Någon gång i framtiden kommer jag säkert börja blogga igen, under nytt namn och på en ny domän, men intresset finns helt enkelt inte där i dagsläget.

När man känner att solen letar sig in genom sovrumsfönstret och värmer ryggen är det dags att sluta skriva. Tjing så länge.

Det gick lite som det gick med mitt löfte om att jag ska minska min arbetsbörda på spelsajten jag skriver för – Gamezine.se (av vilken en ny version har blivit lanserad). Efter en händelse i privatlivet kände jag att jag behövde stånga mig blodig mot något, och utan någon konkret idé inför nästa privata projekt vässade jag pennan och vred upp tempot ytterligare några nivåer. Jag tänker trappa upp min egen ambitionsnivå inom skrivande ytterligare under sommaren. Vi på GZ snackar om att ett par medlemmar i redaktionen ska besöka spelmässorna som hålls under juli-augusti (i Leipzig, bland annat), och jag ska dessutom försöka få till ett besök hos någon svensk utvecklare. Det enda positiva med att förlora motivationen är möjligheten att återfinna den – och när man gör det, då jävlar känns det bra.

För att säga något om mina egna projekt har en gammal underdog gjort en hel del väsen av sig på sistone. Beach 09 är på intågande, och en hel del av dem som vill slimma midjemåttet har letat sig in på Min BMI.com. Min sketna ”räkna ut min BMI”-sida har på något sätt lyckats få en trea i pagerank, och många av besökarna klickar på annonserna. Ska rida på framgången genom att jobba på off-page optimering lite då och då. Förhoppningsvis kan jag se resultat mot slutet av sommaren.

Riksdagsledamot Gunilla Tjernberg (kd) uttrycker det naturligtvis inte riktigt så. Efter att Kristdemokraterna ställde sig bakom utbildningsminister Jan Björklunds förslag om att frånvaro ska inkluderas i betygen insåg de att de inte bara ville heja på, utan göra ett tillägg.

– Jag tycker att det är rimligt att också informera om det positiva, till exempel att en ungdom är engagerad i den ideella sektorn, säger hon till SvD.

Vad som innefattas av den ideella sektorn? Exempel hon nämner är att vara tränare i ett fotbollslag, körledare elle att hjälpa kamrater med läxorna. Hon tycker att kompetensen som uppnås genom dessa aktiviteter är tillräckligt stor för att omnämnas i elevens betyg.

De flesta håller säkerligen med om att det är vettigt att inkludera personers styrkor i omdömen. Problemet i det här fallet är hur människor kan påverkas av något som inte ligger i deras händer. Det finns många individer i dagens samhälle som har problem med att hävda sig. Att minska deras chanser i arbets- och studielivet genom att bedöma dem efter deras aktivitet utanför skolan och inte deras kvalitéer i den känns varken särskilt igenomtänkt eller sportsligt.

Citat:
”Kd:s modell skulle också bidra till att stärka det demokratiska samhället och att förverkliga skolans värdegrund, tror hon.”

…och ta oss ytterligare ett steg närmare ett skolsystem anno 1953. Tack, men nej tack.

Sverigedemokraterna, svensk politiks svarta får (ett ironiskt epitet om något), har i SIFO:s senaste opinionsundersökning ökat till hela 4,2%. Hade det varit valtider (och opinionsundersökningen någorlunda speglar svenska folkets åsikter) hade SD varit över fyraprocentsspärren. Partiet hade då fått delta i fördelningen av mandat i Svenska Riksdagen. Och vet ni vad? Tanken på att dessa byråkratnazister ska tas på allvar i politiska kretsar skrämmer mig.

Citat från deras hemsida:

”De flesta svenskar erkänner idag att svensk invandrings- och integrationspolitik har varit ett monumentalt misslyckande. Sverigedemokraterna är det enda parti som vågar säga detta öppet.”

En grundstomme i demokrati är att alla ska ha rätt till att påverka, och är det något vi gillar att skryta om i Sverige är det vår demokrati. För några dagar sedan passerade jag en lyktstolpe med en klisterlapp i storlek av ett A4 på. Klisterlappen visade en parad med unga, svenska (behöver jag tillägga blonda?) tjejer med sverigeflaggor i händerna. I blågul text ovanför stod ”För ett rent Sverige”. Lappen slet jag bort och slängde i papperskorgen. Hade jag kunnat göra samma sak med Sverigedemokraternas parti hade jag gjort det.

Om det är demokratiskt eller inte skiter jag fullständigt i. Smygnazister har inget att göra i Sveriges Riksdag.

SvD DN Aftonbladet

”Kriget slut i Irak”

Det basunerade en förfalskad  New York Times-upplaga ut på onsdagen. Förstasidan tillkännagav att kriget i Irak var slut och att George W. Bush har åtalats för landsförräderi.

Barack Obama har varit en global galjonsfigur på skeppet med kurs mot en ljusare framtid. Den hälsosamma cynism och skepsis som brukar visas mot nya innehavare av ämbeten har ersatts med en överdriven naivitet. Den som inspekterade tidningen närmare kunde se att utgivningsdatumet var den 4 juli.

Tidningen, som sägs ha utgetts av en grupp som kallar sig ”The Yes Men”, har varit under produktion i ett halvt år. Dess syfte är att påminna  Barack Obama om hans och demokraternas vallöften. Den gemene uppfattningen, inte bara i USA utan också (och kanske i högre grad) här, är att den nya presidenten ska kunna förändra världen under sina fyra år vid makten. Som en naturlig cyniker är det befriande att se att jag inte är den ende som ställer mig tvivlande.

Citerat från SvD:

”Framför allt är det bloggare som gått på den fejkade rådgivaren – något som enligt New York Times borde få alla att fundera över om inte bloggosfären skulle ta sig funderare över källkritik. ” – Länk

Ämnet? Sarah Palins Afrika – och hennes revansch. Nyheten att Sarah Palin trodde att Afrika var ett land spred sig som en löpeld genom internationella medier, men nu framkommer det att uttalandet är fabricerat. Bakom ligger en amerikansk filmskapare. I en blogg utgav han sig för att vara rådgivare till John McCain, och publicerade där informationen om uttalandet. Och nog har New York Times en poäng i att bloggare är snabba med att kasta första, andra och tredje stenen utan eftertanke. Inte heller jag är utan synd…

Följdfråga: Om uttalandet är påhittat från början till slut, varför kände Palin behovet att förklara sig? Till medier kommenterade hon uttalandet efter valet, och sa att ”det [uttalandet] är taget ur sitt sammanhang”. Hur den pusselbiten nu passar in?

Därom tvista de lärde.

Den här artikeln hos Aftonbladet övertalade mig till att lägga undan gitarren ikväll. Upplägget att låta politiker, författare och allmänna tyckare kasta skit över Alex Schulman lät för lockande för att få passera obemärkt.

Inledningen beskrivs bäst av Aftonbladets rubriksättare: ” [Janne Josefsson] Hotade hälla öl över Alex Schulman” Artikeln kan ge sken av att Josefsson faktiskt hällde ölen på Alex Schulman, vilket han (trots uppmaningar i studion) inte gjorde. Det hela var ett anspel på en film på Schulmans sajt, där han utfäste en belöning på 15 000 kr till den som häller en öl över Niklas Strömstedt. Efter en inledande debatt kring Lissabon-fördraget (där det höll på att hetta till mellan Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand och Cecilia Malmström) blev det så dags för elakhetsdebatten. Alex Schulman fick inte helt oväntat ställa sig på defensiven.

Huvudandelen av angreppen var relaterade till Alex Schulmans omdiskuterade sajt 1000apor.se. Han lyckades försvara sig själv och sin sajt väl, och vatten på en gås-syndromet kändes passande tills att Marcus Birro fick ordet. Efter en lång monolog där ord som moral, etik och mobbing förekom ofta lämnades ordet till en besvärad Schulman, som lyckades halvdant med att prata bort kritiken. Han fick också ta några käftsmällar från  Hans åsikt kort sammanfattad från kvällen (som han inte verkade våga säga rakt ut): Jag gör det jag vill göra; andra får tycka vad fan dem vill.

Möjligtvis inte 15 000, men väl 100 kronor för att få ha sett minerna.