Byråkratnazister på marsch mot Sveriges Riksdag

Sverigedemokraterna, svensk politiks svarta får (ett ironiskt epitet om något), har i SIFO:s senaste opinionsundersökning ökat till hela 4,2%. Hade det varit valtider (och opinionsundersökningen någorlunda speglar svenska folkets åsikter) hade SD varit över fyraprocentsspärren. Partiet hade då fått delta i fördelningen av mandat i Svenska Riksdagen. Och vet ni vad? Tanken på att dessa byråkratnazister ska tas på allvar i politiska kretsar skrämmer mig.

Citat från deras hemsida:

“De flesta svenskar erkänner idag att svensk invandrings- och integrationspolitik har varit ett monumentalt misslyckande. Sverigedemokraterna är det enda parti som vågar säga detta öppet.“

En grundstomme i demokrati är att alla ska ha rätt till att påverka, och är det något vi gillar att skryta om i Sverige är det vår demokrati. För några dagar sedan passerade jag en lyktstolpe med en klisterlapp i storlek av ett A4 på. Klisterlappen visade en parad med unga, svenska (behöver jag tillägga blonda?) tjejer med sverigeflaggor i händerna. I blågul text ovanför stod “För ett rent Sverige”. Lappen slet jag bort och slängde i papperskorgen. Hade jag kunnat göra samma sak med Sverigedemokraternas parti hade jag gjort det.

Om det är demokratiskt eller inte skiter jag fullständigt i. Smygnazister har inget att göra i Sveriges Riksdag.

SvD DN Aftonbladet

Prenumerera på den här bloggens RSS-flöde

“Kriget slut i Irak”

Det basunerade en förfalskad  New York Times-upplaga ut på onsdagen. Förstasidan tillkännagav att kriget i Irak var slut och att George W. Bush har åtalats för landsförräderi.

Barack Obama har varit en global galjonsfigur på skeppet med kurs mot en ljusare framtid. Den hälsosamma cynism och skepsis som brukar visas mot nya innehavare av ämbeten har ersatts med en överdriven naivitet. Den som inspekterade tidningen närmare kunde se att utgivningsdatumet var den 4 juli.

Tidningen, som sägs ha utgetts av en grupp som kallar sig “The Yes Men”, har varit under produktion i ett halvt år. Dess syfte är att påminna  Barack Obama om hans och demokraternas vallöften. Den gemene uppfattningen, inte bara i USA utan också (och kanske i högre grad) här, är att den nya presidenten ska kunna förändra världen under sina fyra år vid makten. Som en naturlig cyniker är det befriande att se att jag inte är den ende som ställer mig tvivlande.

Citerat från SvD:

“Framför allt är det bloggare som gått på den fejkade rådgivaren – något som enligt New York Times borde få alla att fundera över om inte bloggosfären skulle ta sig funderare över källkritik. ” - Länk

Ämnet? Sarah Palins Afrika - och hennes revansch. Nyheten att Sarah Palin trodde att Afrika var ett land spred sig som en löpeld genom internationella medier, men nu framkommer det att uttalandet är fabricerat. Bakom ligger en amerikansk filmskapare. I en blogg utgav han sig för att vara rådgivare till John McCain, och publicerade där informationen om uttalandet. Och nog har New York Times en poäng i att bloggare är snabba med att kasta första, andra och tredje stenen utan eftertanke. Inte heller jag är utan synd…

Följdfråga: Om uttalandet är påhittat från början till slut, varför kände Palin behovet att förklara sig? Till medier kommenterade hon uttalandet efter valet, och sa att “det [uttalandet] är taget ur sitt sammanhang“. Hur den pusselbiten nu passar in?

Därom tvista de lärde.

Den här artikeln hos Aftonbladet övertalade mig till att lägga undan gitarren ikväll. Upplägget att låta politiker, författare och allmänna tyckare kasta skit över Alex Schulman lät för lockande för att få passera obemärkt.

Inledningen beskrivs bäst av Aftonbladets rubriksättare: ” [Janne Josefsson] Hotade hälla öl över Alex Schulman” Artikeln kan ge sken av att Josefsson faktiskt hällde ölen på Alex Schulman, vilket han (trots uppmaningar i studion) inte gjorde. Det hela var ett anspel på en film på Schulmans sajt, där han utfäste en belöning på 15 000 kr till den som häller en öl över Niklas Strömstedt. Efter en inledande debatt kring Lissabon-fördraget (där det höll på att hetta till mellan Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand och Cecilia Malmström) blev det så dags för elakhetsdebatten. Alex Schulman fick inte helt oväntat ställa sig på defensiven.

Huvudandelen av angreppen var relaterade till Alex Schulmans omdiskuterade sajt 1000apor.se. Han lyckades försvara sig själv och sin sajt väl, och vatten på en gås-syndromet kändes passande tills att Marcus Birro fick ordet. Efter en lång monolog där ord som moral, etik och mobbing förekom ofta lämnades ordet till en besvärad Schulman, som lyckades halvdant med att prata bort kritiken. Han fick också ta några käftsmällar från  Hans åsikt kort sammanfattad från kvällen (som han inte verkade våga säga rakt ut): Jag gör det jag vill göra; andra får tycka vad fan dem vill.

Möjligtvis inte 15 000, men väl 100 kronor för att få ha sett minerna.

För tolfte året i rad presenterar nu InternetWorld sin lista på Sveriges hundra bästa sajter. Jag är inte avundsjuk på tidningen, och kan bara föreställa mig de många diskussioner de måste ha haft över placeringarna. Att få ihop en lista lyckades de dock med även i år.

De lite mer intressanta placeringarna ses nedan:

2. SVT - bästa mediesajt
5. DN.se - bästa  dagstidningssajt
10. SvD (som för övrigt uppmärksammade placeringen i en artikel här)
26. Aftonbladet.se
27. Kanal 5
53. TV4
98. Expressen

Den eftertraktade förstaplatsen gick i år till Visit Sweden.se.

Jag upphör aldrig att förvånas över hur förbaskat inkompetenta vissa förslag från politiker är. Det nyaste påhittet? Nu ska elever, tillsammans med rektor, betygsätta lärarna. Lärarnas löner ska sedan sättas efter vilket betyg de har fått.

Aftonbladet har intervjuat Anders Flanking, centerns partisekreterare. Han säger att det idag är för liten skillnad i lön mellan duktiga och mindre duktiga lärare. Med tyckarpennan bakom örat ifrågasätter jag hur mycket centern egentligen har funderat på det här förslaget, då det i mina öron låter fantastiskt dumt.

Elever går dagligen till skolan för att lära sig saker. Lärarnas uppgift är att se till att eleverna gör precis det. Ibland kan lärarna tvingas gå igenom saker som eleverna inte är intresserade av, eller dra åt tyglarna för att eleverna ska kunna koncentrera sig. Att vara populära ingår inte i lärarnas yrkesbeskrivning. Kommer de att arbeta som vanligt när det vet att deras löner, deras välstånd, står på spel? Eller kommer de istället att hoppa över delar som de vet att eleverna inte är förtjusta i?

Vi vet nog alla att det kommer att förekomma, om Centern får sin vilja igenom. Att lärarnas popularitet hos eleverna ska påverka deras lön är helt absurdt, och uppmuntrar lärarna till att inte till fullo genomföra sitt jobb. Lärare som undervisar i ämnen som tillhör de i regel mindre populära, exempelvis matematik eller naturkunskap, kommer också att få det svårare att få lika höga betyg (och löner) som de som undervisar i ämnen som i regel är populära.

Centerns fullständigt sanslösa förslag skulle orsaka slitningar mellan lärare, och påverka utbildningen negativt. Lönen för lärare är för låg, absolut. Men att uppmuntra dem att tumma på undervisningen är inte rätt metod för att ändra på den saken.

Okunnighet har färgat politikernas lagförslag gällande piratfrågan. Det är ungefär vad man kan vänta sig från en grupp där medelåldern ligger på fyrtioårskris och vars datorkunskaper är begränsade till att hitta Spindelharpan i menyerna. Folkets opinion har gjort sitt vad gäller FRA - huruvida det hela genomförs känns fortfarande oklart. FRA hamnar dock i skymundan när ett nytt vapen tas fram i kampen mot fildelarna. Den här gången är det inte okunniga politiker som står bakom lagförslaget. Det är giriga företag.

IPRED-lagen (International Property Rights Enforcement Directive) innebär kort förklarat följande:

• Företagen har rätt att få veta vem som abonnerat på en viss IP-adress, om de kan visa tillräckliga bevis för domstol att fildelning har skett från den IP-adressen. För att polisen ska få göra motsvarande krävs misstankar om att grova brott (sådana som kan leda till år i fängelse) har begåtts.
• Företagen skickar ett brev till personen bakom abonnemanget, och skriver följande: “Betala en summa på x antal kronor, annars tar vi er till domstol.” Företagen har dussintals med advokater, och ingen svenssonsfamilj kan hysa några större förhoppningvar om att vinna om det hela når domstol. Man har kort sagt inget annat val än att betala den summa de begär. I folkmun kallas det utpressning.
• Den dömde fildelaren kan också åläggas att i en egenbetald tidningsannons hängas ut. Hans personuppgifter och brottet han har gjort sig skyldig till publiceras. Ett snarlikt system praktiserades i Sverige under medeltiden. Det kallades då för skampåle.

Lars Gustafsson, VD för IFPI (International Federation of the Phonographic Industry) och representant för den svenska musikindustrin, uttalar sig odelat positivt inställd till det nya lagförslaget. Enligt honom innebär den ökad rättssäkerhet. Frågan är, vems säkerhet? Konsumentens eller företagens? Gustafsson, med andra som står bakom lagförslaget, gömmer sig bakom ett EU-direktiv som de säger ska stödja det. Faktum är EU-direktivet är riktat mot kommersiell piratkopiering - inte den praktiserad av de ungdomar som lagförslaget uttryckligen inriktar sig på.

Vi känner nog alla igen reklamerna från biograferna - “Skulle du ta en skiva från en butik”? Nej, det skulle jag inte. Jag förväntar mig också att butiken inte ger sig efter de som har gjort det för att på egen hand skipa rättvisa. Det är polisens och domstolarnas jobb.

Artikellänkar om IPRED-förslaget:

Hätsk debatt om “IPRED-lagen” -Aftonbladet
Professor sågar IPRED-lagen - Aftonbladet
Bloggprotester mot fildelningslagen - Aftonbladet
Alliansen redo göra förändringar i ny fildelningslag -SvD
Motståndet växer mot fildelarlagen - SvD
Moderaterna öppna för “bättre balans” - SvD

Åtminstone om man får tro Aftonbladet. Vita Huset har nyligen upprepade gånger utsatts för intrång i datasystemen, och experter vid amerikanska regeringen tror att kinesiska kollegor har ett finger med i spelet. Bland annat har mail tillhörande regeringstjänstemän kopierats.

Amerikanska Financial Times publicerade artikeln som startade rabaldret. De har i sin tur talat med en högt uppsatt amerikansk tjänsteman. Aftonbladets artikel kopplar även angreppet till intrång som ska ha gjorts hos presidentkandidaternas kampanjer innan valet, förmodligen i jakt på utrikespolitisk information.

Hur mycket sanning som ligger i Financial Times källa är öppet för diskussion, och att intrången i Vita Huset är kopplade till de hos kandidaternas stab kan ifrågasättas. Att informationen om angreppen pekar på Kinas regering känns mer som indicier än något annat, men nog är tanken på att Kina ska ha smygit runt i Vita Husets e-mailkonton spännande. Spännande blir det också att se huruvida Kinas regering väljer att kommentera ryktena. Den biten känns i dagsläget osäker.

Redan när republikanerna först presenterade Sarah Palin som deras vice-presidentkandidat var jag övertygad om att hon var en idiot. Jag skulle kunna försköna orden, omformulera mig, men jag låter helst bli. Jag tyckte att Sarah Palin var en idiot då. Det gör jag fortfarande. För ungefär tio minuter sedan cementerades den åsikten ytterligare.

Att Sarah Palin ska ha trott att Afrika är ett land har knappast missats av någon.  Jag har läst det på nätet, hört det från mina vänner; hela världen verkar ha underbart roligt åt att Sarah Palin ger intryck av att vara en sådan intelligent och välinformerad politiker. Ryktet ska ha spridits av John McCains kampanjarbetare efter valet. Det kunde ha förblivit ett rykte, om inte Sarah Palin hade valt att kommentera incidenten.

“Det är taget ur sitt sammanhang”, sa hon i en intervju med CNN. Hon fortsatte med att “Det är omoget, oproffsigt och de är skitstövlar om de kommer undan med att ta det ur sitt sammanhang och sedan försöka sprida det i nationella medier”. Hon underskattade nog slagkraften i fadäsen något, då skvallret om uttalandet har spridit sig över världen som en gräsbrand i juli.

Man får ju också fråga sig; i vilket sammanhang kan hon ha sagt att Afrika är ett land?

Komiskt men inte helt oväntat. Amerikanska vänner av andra tillägget har dragit fram plånböckerna i jakt på halvautomatiska vapen, skriver Aftonbladet. Det råder en rädsla för att den nyutnämnde presidenten kommer att införa striktare regler för vapenhandel.

Jag är av åsikten att striktare vapenregler bör ha införts för länge sedan. Förhoppningsvis vågar Barack Obama gå emot strömmen av vapentokiga amerikaner, och slå ett slag för personsäkerheten i ett land där den i mångt och mycket saknas. Ska man lyssna på Aftonbladets artikel “Älskad, hyllad - och dödshotad” får han dock skynda sig. Det är ännu en skandalbesprutad artikel i ledet av dem som med stora ord spekulerar kring hotet mot Barack Obama - ett hot som jag även tidigare har skrivit om.

Låt mig upprepa mitt budskap: Alla presidenter har blivit hotade till livet. De är alltid omgivna av enorma säkerhetsstyrkor. Den säkerheten är inte mer omfattande i Obamas fall, den har bara blivit mycket mer omskriven då medierna älskar att vältra sig i hans eventuella bortgång. Många i min närhet, och i bloggosfären, verkar också vara övertygade om att inte har lång tid kvar. Jag tror - och hoppas - att de har fel.