Långsamma helger har dock en tendens att vända upp och ned på planer, och under dagen har jag bestämt mig för att pensionera funkylabs.com/wpblogg och i fortsättningen blogga på andersnoren.se. Inläggen och kommentarerna på den här sidan kommer att lämnas orörda, men den kommer alltså inte att uppdateras i fortsättningen.

Ljuset i tunneln utgörs i det här fallet av två månader att ägna åt nya projekt, nygamla projekt och att starta upp en enskild firma att samla dem under. Med andra ord har jag en del att lära mig om bokföring, förenklade årsredovisningar och annat ekonomirelaterat som jag aldrig hade trott att jag skulle bli intresserad av. Sommaren kan inte komma snart nog.

Som synes har jag fräschat upp bloggen med ett nytt tema. Det var inget fel på det gamla, men efter två år kändes det som att det var dags för lite förnyelse. Temat heter Cutline, kommer i flera olika varianter och är lätt att anpassa. Rekommenderas starkt, med andra ord.

I måndags publicerade Erik Costoulas ett blogginlägg på Gamezine.se med titeln ”Vidare”. Han har, som jag, beslutat att lämna Gamezine bakom sig. Efter nästan ett och ett halvt år verkar det som att vår lilla fotnot i Spelsverige är inne på sista versen, och det känns… ganska vemodigt. Mer än jag hade väntat mig.

Erik verkar dock inte ha några planer på att lägga pennan på hyllan, och tur är väl det. Utbudet av skarpa svenska spelbloggare är tunt nog som det är. Erik kommer fortsättningsvis att  hittas på Level 7, och om du uppskattar vassa iakttagelser om aktualiteter i spelbranschen bör du lägga till ett bokmärke pronto. Jag önskar honom all lycka.

Efter mitt avhopp från Gamezine vände jag åter blicken mot Nintendo-nyheter.se, och bestämde mig för att ta itu med något som har funnits på ”att göra”-listan i evigheter – sajtens design. NN.se:s nya utseende är baserat på TDH:s WordPress-tema Notes Blog Core, och erbjuder större typsnitt och luftigare design än den variant av BlueBox som prydde sidan förut.

I övriga nyheter har jag registrerat domänen Palmemordet.se. Men mer om det senare.

Sedan i mitten av augusti har min lilla egenhändigt byggda stationära dator drivits av en Release Candidate (släppkandidat) av Windows 7 – Microsofts nya operativsystem som släpps nu till veckan. Efter den flopp som var Windows Vista är mjukvarugiganten beroende av att Windows 7 får ett brett genomslag och lyckas få de många användare som fortfarande använder Windows XP att uppgradera.

Min första tanke var att Windows 7, även en släppkandidat, var mycket stabilare och snabbare än vad den färdiga versionen av Vista var när den nådde butikerna. Att starta upp datorn och logga in går på runt tio sekunder, sökmotorn är integrerad i Startmenyn och söker igenom datorn på ett ögonblick och Utforskaren har optimerats för snabbare navigering bland filerna.

Den förbättrade prestandan och stabiliteten är Windows 7 största nyhet, och är i sig ett starkt argument till varför man bör uppgradera från Windows Vista (eller XP, för den delen). Men det finns ett antal nya funktioner också. Bland dem; den nya menyn, som enbart består av programmens ikoner. Genom att vila muspekaren på en av ikonerna får man se samtliga fönster som är öppna i det programmet. Har du exempelvis fyra olika fönster öppna i Internet Explorer visas endast en ikon i menyn, och genom att markera den kan du komma åt samtliga fönster direkt. Man kan även placera genvägar till program i menyn.

Ikonerna nere i högre hörnet (ljudvolym, internetanslutning, Windows Update etc) har dessutom begränsats till tre-fyra stycken – genom att klicka på en pil får man upp ett litet fönster ovanför menyn som visar upp resterande ikoner.

Windows 7 är välgjort, inget snack om den saken. Det är snabbt, stabilt (har inte kraschat en enda gång för min del) och enormt snyggt – men är det tillräckligt för att få de inbitna Windows XP-ägarna att plocka fram plånboken?

Jag är såld, åtminstone.

För bara ett par två-tre timmar sedan dumpade jag resväskan i hallen och åt mitt första ordentliga mål mat på fem dagar. GamesCom i Köln, världens näst största spelmässa, gick av stapeln i början av veckan. Spelsajten jag skriver för – Gamezine.se – var på plats i så gott som full styrka. Jag skulle kunna skriva ingående om de spel jag har spelat och de människor jag har träffat, men med tanke på att ni redan kan läsa allt om det på tidigare nämnda spelsajt känns det lite smått onödigt.

En lista över de förhandstittar vi har publicerat hittar ni nedan. Ytterligare fler kommer att dyka upp under de närmaste dagarna.

• Förhandstitt: New Super Mario Bros. Wii
• Förhandstitt: The Sims 3: Destination Världen
• Förhandstitt: Modern Warfare 2
• Förhandstitt: Mafia II
• Förhandstitt: The Saboteur
• Förhandstitt: RAGE
• Förhandstitt: Red Steel 2
• Förhandstitt: Alpha Protocol
• Förhandstitt: MAG
• Förhandstitt: Diablo III
• Förhandstitt: Call of Duty Modern Warfare Wii
• Förhandstitt: Battlefield: Bad Company 2
• Förhandstitt: Sonic & Sega All-Stars Racing
• Förhandstitt: Bayonetta
• Förhandstitt: Scribblenauts

Jag tänker inte avslöja exakt hur mycket jag utökade budgeten med (inlägget blev precis betydligt mer ointressant, eller hur?), men det är första gången jag gör några faktiska intäkter på mitt fiddlande med sajter. Det är inte en helt fel känsla. Mitt tredje och sista år på gymnasiet närmar sig med stormsteg, och då jag ska delta i Ung Företagsamhet kommer jag att satsa på något snarlikt webbprojekt då. Utveckla, lansera, marknadsför, sälj till högstbjudande. Själlöst men lukrativt – that’s how I like it.

Och apropå Gamezine; sajten växer med stormsteg. Jag visste inte riktigt vad jag hade för förväntningar när jag tog tåget hem från min första fika med grundaren Alex Jonsson, men jag trodde inte att vi skulle ha nått så här långt på så kort tid. Vi har knappt varit igång ett halvår, och vi citeras redan i Metro och vårt samarbete med Nerikes Allehanda tuffar på i full fart. På förhand känns GamesCom ’09, som går av stapeln i Köln den 19 augusti och pågår i fyra dagar, som utropstecknet efter de senaste månadernas hårda arbete. Det ögonblick där sajten lämnar larvstadiet. För att uttrycka det i inte fullt så pretentiösa ordalag: Jag är så förbannat taggad att jag håller på att spricka.

Samma sak kan dessvärre inte sägas om mina känslor för den här bloggen. Minns jag rätt går mina rättigheter till domänen ut någon gång i november, och jag har inga planer på att förlänga dem. När jag registrerade domänen för lite drygt två år sedan behövde jag en plats där jag kunde skriva av mig. Det behovet fyller Gamezine mer än väl idag. Någon gång i framtiden kommer jag säkert börja blogga igen, under nytt namn och på en ny domän, men intresset finns helt enkelt inte där i dagsläget.

När man känner att solen letar sig in genom sovrumsfönstret och värmer ryggen är det dags att sluta skriva. Tjing så länge.

För att säga något om mina egna projekt har en gammal underdog gjort en hel del väsen av sig på sistone. Beach 09 är på intågande, och en hel del av dem som vill slimma midjemåttet har letat sig in på Min BMI.com. Min sketna ”räkna ut min BMI”-sida har på något sätt lyckats få en trea i pagerank, och många av besökarna klickar på annonserna. Ska rida på framgången genom att jobba på off-page optimering lite då och då. Förhoppningsvis kan jag se resultat mot slutet av sommaren.

Riksdagsledamot Gunilla Tjernberg (kd) uttrycker det naturligtvis inte riktigt så. Efter att Kristdemokraterna ställde sig bakom utbildningsminister Jan Björklunds förslag om att frånvaro ska inkluderas i betygen insåg de att de inte bara ville heja på, utan göra ett tillägg.

– Jag tycker att det är rimligt att också informera om det positiva, till exempel att en ungdom är engagerad i den ideella sektorn, säger hon till SvD.

Vad som innefattas av den ideella sektorn? Exempel hon nämner är att vara tränare i ett fotbollslag, körledare elle att hjälpa kamrater med läxorna. Hon tycker att kompetensen som uppnås genom dessa aktiviteter är tillräckligt stor för att omnämnas i elevens betyg.

De flesta håller säkerligen med om att det är vettigt att inkludera personers styrkor i omdömen. Problemet i det här fallet är hur människor kan påverkas av något som inte ligger i deras händer. Det finns många individer i dagens samhälle som har problem med att hävda sig. Att minska deras chanser i arbets- och studielivet genom att bedöma dem efter deras aktivitet utanför skolan och inte deras kvalitéer i den känns varken särskilt igenomtänkt eller sportsligt.

Citat:
”Kd:s modell skulle också bidra till att stärka det demokratiska samhället och att förverkliga skolans värdegrund, tror hon.”

…och ta oss ytterligare ett steg närmare ett skolsystem anno 1953. Tack, men nej tack.

Sverigedemokraterna, svensk politiks svarta får (ett ironiskt epitet om något), har i SIFO:s senaste opinionsundersökning ökat till hela 4,2%. Hade det varit valtider (och opinionsundersökningen någorlunda speglar svenska folkets åsikter) hade SD varit över fyraprocentsspärren. Partiet hade då fått delta i fördelningen av mandat i Svenska Riksdagen. Och vet ni vad? Tanken på att dessa byråkratnazister ska tas på allvar i politiska kretsar skrämmer mig.

Citat från deras hemsida:

”De flesta svenskar erkänner idag att svensk invandrings- och integrationspolitik har varit ett monumentalt misslyckande. Sverigedemokraterna är det enda parti som vågar säga detta öppet.”

En grundstomme i demokrati är att alla ska ha rätt till att påverka, och är det något vi gillar att skryta om i Sverige är det vår demokrati. För några dagar sedan passerade jag en lyktstolpe med en klisterlapp i storlek av ett A4 på. Klisterlappen visade en parad med unga, svenska (behöver jag tillägga blonda?) tjejer med sverigeflaggor i händerna. I blågul text ovanför stod ”För ett rent Sverige”. Lappen slet jag bort och slängde i papperskorgen. Hade jag kunnat göra samma sak med Sverigedemokraternas parti hade jag gjort det.

Om det är demokratiskt eller inte skiter jag fullständigt i. Smygnazister har inget att göra i Sveriges Riksdag.

SvD DN Aftonbladet

”Kriget slut i Irak”

Det basunerade en förfalskad  New York Times-upplaga ut på onsdagen. Förstasidan tillkännagav att kriget i Irak var slut och att George W. Bush har åtalats för landsförräderi.

Barack Obama har varit en global galjonsfigur på skeppet med kurs mot en ljusare framtid. Den hälsosamma cynism och skepsis som brukar visas mot nya innehavare av ämbeten har ersatts med en överdriven naivitet. Den som inspekterade tidningen närmare kunde se att utgivningsdatumet var den 4 juli.

Tidningen, som sägs ha utgetts av en grupp som kallar sig ”The Yes Men”, har varit under produktion i ett halvt år. Dess syfte är att påminna  Barack Obama om hans och demokraternas vallöften. Den gemene uppfattningen, inte bara i USA utan också (och kanske i högre grad) här, är att den nya presidenten ska kunna förändra världen under sina fyra år vid makten. Som en naturlig cyniker är det befriande att se att jag inte är den ende som ställer mig tvivlande.