Sarah Palins revansch

Citerat från SvD:

“Framför allt är det bloggare som gått på den fejkade rådgivaren – något som enligt New York Times borde få alla att fundera över om inte bloggosfären skulle ta sig funderare över källkritik. ” - Länk

Ämnet? Sarah Palins Afrika - och hennes revansch. Nyheten att Sarah Palin trodde att Afrika var ett land spred sig som en löpeld genom internationella medier, men nu framkommer det att uttalandet är fabricerat. Bakom ligger en amerikansk filmskapare. I en blogg utgav han sig för att vara rådgivare till John McCain, och publicerade där informationen om uttalandet. Och nog har New York Times en poäng i att bloggare är snabba med att kasta första, andra och tredje stenen utan eftertanke. Inte heller jag är utan synd…

Följdfråga: Om uttalandet är påhittat från början till slut, varför kände Palin behovet att förklara sig? Till medier kommenterade hon uttalandet efter valet, och sa att “det [uttalandet] är taget ur sitt sammanhang“. Hur den pusselbiten nu passar in?

Därom tvista de lärde.

Prenumerera på den här bloggens RSS-flöde

Det är sällan jag berömmer Aftonbladet för något. Faktiskt tror jag att det, sedan den här bloggen startade, inte har skett en enda gång. Har de då gett mig någon anledning, kan man fråga sig? Nej, det har de inte -  inte förrän nu.

Aftonbladets nya satsning, “Afghanistan direkt“, är hedersvärd - ett stygn av seriös och nödvändig journalism som annars sällan förekommer på aftonbladet.se. Ansvariga för serien är Aftonbladets Urban Hamid(text) och Martin von Krogh(foto),  och de kommer att följa Afghanska människor i deras hem. Serien kommer att uppdateras med både video- och textreportage. Excerpt ur artikeln “Därför gör vi Afghanistan direkt“:

“Civila dör i terrorattacker och faller offer för utländska soldaters övervåld. Friheten minskar och på vissa håll rapporterar människor om misshandel av den som har en tv hemma. Musikförsäljare hotas och skolor attackeras.

Toppolitiker möts och nya strategier arbetas fram. Men hur lever den vanlige afghanen samtidigt som experterna talar om ett land på väg att falla sönder?

Det vill aftonbladet.se veta och därför finns reportern Urban Hamid och fotografen Martin von Krogh på plats för att skildra vardagen.

– Vi kommer att möta vanliga familjer i framförallt huvudstaden Kabul som berättar om hur livet ser ut, säger aftonbladet.se:s chefredaktör Kalle Jungkvist.

– Vi vill låta de svenska läsarna identifiera sig med afghanerna och uppleva deras vardag med allt vad det innebär, både de glada och tråkiga sakerna, säger Urban Hamid.”

Det blir minst sagt skönt att få läsa lite seriös journalism på aftonbladet.se - den här serien kommer jag att följa noggrant och med stort intresse. Del 1 ligger uppe nu: “Feminist – med livet som insats“.

Möjlig kandidat till årets Guldspade, måhända? Tack gode gud visade de omdöme att inte göra det till etta, åtminstone: Nordpolens is smälter bort. Någon gång förra året gick det att mjölka ut hur mycket spaltmeter som helst ur miljöhotet utan att någon gäspade, men det ser annorlunda ut i år. När de dessutom kommer med en rubrik som är så himla likgiltig undrar jag hur de ens kunde fundera på att publicera det hela. För att sammanfatta historien, citerar jag själva artikeln:

“Att isen i området smälter är ingen nyhet”

Det är kul att se att Aftonbladet fortfarande vet hur man tar en småsak och gör det till huvudfokus på hemsidan. Upplägg:

Håvard Bøkko går på strippklubb. Håvard Bøkko är ingen världskändis - jag är knappast den enda som inte har hört talas om honom - men han kan utges för att vara en. Sara Unger, en svensk strippare, är inte heller någon kändis - men hon är strippa! Strippor säljer alltid. Håvard Bøkko blir slagen av den svenska stripperskan. Bingo, en story! Okej att det hela var ett pinsamt misstag, men vi har kändis, stripperska och blod… Först rubriken:

“Knockades blodig av svensk strippa”

Några etiska fel? Nej… Moraliska? Äh, jag är journalist - fan bryr jag mig om flickvännen hans tar illa upp.

Sedan byline:

“Håvard Bøkko misshandlades på strippklubb”

Inte en lögn så långt ögat når - då säljer vi ingressen:

Norska världsstjärnan Håvard Bøkko, 21, var på strippklubb. Det slutade med att han slogs blodig av svenska strippan Sara Unger, 31.
– Det är inte första gången någon försöker att tafsa på mig, säger hon.

Hey presto - och vi har Aftonbladets toppnyhet för fredagskvällen. Att Håvard Bøkko inte är en stjärna och att misshandeln (som inte var en misshandel, legalt sett) var ett pinsamt misstag lämnar vi därhän - vi är ju Aftonbladet ändå. Exakt vad artikeln gör på sport förstår jag ärligt talat inte heller.

(Jag frånsäger mig ansvaret på eventuella stänk av satir)

Atens (semi)demokratiska folk valde att dödade greken Sokrates, Platons lärare. Platon frågade sig hur demokratin kunde fungera när den bestämde att en sådan vis man skulle dö, och blev för evigt en cyniker gentemot demokrati. Notera på bristen av citationstecken i rubriken - Platon snackade till min veto aldrig svenska och Söderqvist är för fin för att uttrycka saken på ett sådant burdust sätt. Notera dock följande stycke ur hennes senaste krönika:

Jag har tänkt på det oavbrutet sedan jag läste om det första gången. Vid valet 2006 visste över hälften av dem som röstade inte vad de röstade för eller emot. Jag upprepar det: endast 48 procent av valmanskåren svarade rätt på frågan vem som styrde landet. Nej, detta är inte siffror från någon militärdiktatur i Sydamerika eller från ett av svält och analfabetism drabbat afrikanskt land. Det är i ett av världens mest välmående, självgoda och rika länder som en minoritet vet vad de röstar på. Det är i Sverige. Nej, jag skämtar inte.

Det är ingen hemlighet att Svennis-bilden hos kvällstidningarna är en medelålders man, ~45 år, vars livsglädje består av en insutten soffa, en öl och fotboll på tjock-TV:n. Klyschig stereotyp? Absolut, men inte heller så långt ifrån sanningen. Det gör dock inte Söderqvist rätten att förringa (50% av) sina läsare som idioter - en krönikör som tar sig den rätten begår ett grovt misstag, då det är fler än fotbollspappa som läser Expressen. Jag skulle kunna nämna flera saker för att fälla Söderqvists krönika, men jag nöjer mig med följande: Frågan ställdes efter att valet hade blivit genomfört, men innan Moderaterna och Fredrik Reinfeldt hade tillträtt.

Frågan var formulerad “Vem är Sveriges stadsminister?” och att då göra misstaget att tänka “Vem är vald till statsminister?” är inte ett bevis på ointelligens - bara ointresse i frågan. Jag svarade själv på samma fråga i ett annat sammanhang, och gick också bet. Då anser jag mig ändå hyfsat insatt i Svensk politik(och långt ifrån en idiot). Att hon då använder en undersökning med dåligt underlag som stöd för att begränsa rösträtten i Sverige är närmast skrattretande.

Har du inget nyhetsstoff på G? Har nyhetstorkan lett fastighetsvärden att stänga av vattnet till lägenheten? Har nyhetschefen bett dig vara stand-in som sparringssäck till boxningen, då du ändå inte får något skrivet till tidningen?

Räds icke, ty räddningen är nära!

Publicera en gammal nyhet som alla känner till, men som de ändå blir upprörda av att faktiskt bli konfronterade med! Visst, det är dålig journalistik, men vad gör väl det när man ska betala hyran? Ett utmärkt exempel finnes hos Aftonbladet, där en artikel med titeln “Läs ungdomars egna berättelser” innehåller redogörelser från BRIS, barnens rätt i samhället.

(Jag ifrågasätter inte vikten av frågan; bara det faktum att den har presenterats i artikelform med uppenbart syfte att fylla ut förstasidan snarare än att faktiskt försöka påverka problemet)

Det här är knappast ett länktips som passar var och envar, men för den som är intresserad av journalistik är den här sidan guld värd. Bloggen på journalisten.se innehåller nyheter, så som många bloggar gör - men här med nyheter endast relaterade till journalister och deras arbete. Trots att nyheterna är alltigenom intressanta, så är det i krönikorna och ledarna det verkligt intressanta finns.

Besök Journalisten.se

Är det bara jag som verkligen, verkligen inte förstår? Dagligen läser jag intressanta, aktuella inlägg som berör viktiga frågor, som inbjuder till diskussion och funderingar. Sekunden senare läser jag Blondinbellas blogg, tänker att man måste göra något rätt om man utnämner sig själv “Sveriges största bloggare”. Det enda som slår mig som intressant och fascinerande på hennes och på dylika bloggar, är hur blind och intetsägande en människa kan vara. Finns det faktiskt människor som läser och njuter av dylikt impotent skitsnack?

Kenza hamnar på Alex Schulmans innelista på plats nummer åtta hos Aftonbladet - “Hon är ett fenomen”, påstår han, och jag misstänker att jag missar hela fenomenet här. Alex Schulman borde ju ha mer vett tycker man - han lyckades under sin tid som Sveriges största bloggare åtminstone stundtals bidra med intressanta tankar och funderingar. När hans tronföljare så kommer, visar det sig att de är sexton år gammla och total omedvetna om allting som försigår utanför deras eget sminkskåp. Nej, jag kan inte förstå eller sympatisera med det här. Listorna visar tydligt vad det svenska folket är ute efter, och jag beger mig efter Platon för att filosofera kring folks dumhet.

 Annons från Aftonbladet

Vad de vill sälja är det väl ingen större fråga om - det är ju trots allt en bil i annonsen - men vad gör killen där? Nog för att han har en någorlunda feminim frisyr och rosa kläder (mode, tss), men att han heter Sandra ställer jag mig frågande till. Heter han inte Sandra Dahlberg ser jag inte vad han har i annonsen att göra… Är målgruppen måhända kvinnor, och de tyckte därför att det var passande med ett manligt ansikte - även om programledaren är kvinna? Nej, det här blev jag inte klok på.