Falsk New York Times visar humor och hälsosam cynism

“Kriget slut i Irak”

Det basunerade en förfalskad  New York Times-upplaga ut på onsdagen. Förstasidan tillkännagav att kriget i Irak var slut och att George W. Bush har åtalats för landsförräderi.

Barack Obama har varit en global galjonsfigur på skeppet med kurs mot en ljusare framtid. Den hälsosamma cynism och skepsis som brukar visas mot nya innehavare av ämbeten har ersatts med en överdriven naivitet. Den som inspekterade tidningen närmare kunde se att utgivningsdatumet var den 4 juli.

Tidningen, som sägs ha utgetts av en grupp som kallar sig “The Yes Men”, har varit under produktion i ett halvt år. Dess syfte är att påminna  Barack Obama om hans och demokraternas vallöften. Den gemene uppfattningen, inte bara i USA utan också (och kanske i högre grad) här, är att den nya presidenten ska kunna förändra världen under sina fyra år vid makten. Som en naturlig cyniker är det befriande att se att jag inte är den ende som ställer mig tvivlande.

Prenumerera på den här bloggens RSS-flöde

Huruvida choklad är nyttigt eller inte har stötts och blötts i medierna (Läs: Aftonbladet och Expressen) i evigheter. Nivån på artiklarna beskrivs bäst med ordet “utfyllnad”, och en artikel som förra veckan påstod att livsmedlet hämmar cancer motsägs nästa vecka av en rubrik som basunerar ut hur ohälsosamt det är med den afrikanska bönan. Hur ska de ha det egentligen, kan man fråga sig - är choklad nyttigt eller inte?

Svar: Ja, och nej. Dietisten Carina West slår i en intervju hos Expressen (som, om man skjuter fördomarna åt sidan, verkar vara någorlunda vettig) fast att choklad inte per automatik är nyttig om den har hög kakaohalt.

“Chokladindustrin och gourmetkockar har på sistone hävdat att choklad med mycket kakao i är nyttigt. - Men de har fel. Mättat fett är generellt sett bland det sämsta man kan äta, om man vill förbättra sin hälsa, menar Carina West. De som jagar kilon brukar ändå föredra den mörka chokladen. - Och där har de alltså helt fel. Men tyvärr känner många tillverkare inte till detta. Jag har själv hört producenter påstå att mörk choklad är bättre när man vill gå ner i vikt.”

Andra påstår att choklad är nyttigt i mindre mängder. Ett vanligt argument är att man blir pigg - och ja, det blir man ju. I fem minuter. Mitt egen åsikt, baserad på åsikter snarare än kunskap:

Om man är tveksam till att äta choklad av rädsla för onyttigheter, låt bli. Jag äter choklad med gott samvete, väl medveten om att morötter doppade i  Tzatziki är nyttigare. Det finns en anledning till att man sorterar in choklad bland Ahlgrens bilar och Gott & Blandat i butiken.

Citerat från SvD:

“Framför allt är det bloggare som gått på den fejkade rådgivaren – något som enligt New York Times borde få alla att fundera över om inte bloggosfären skulle ta sig funderare över källkritik. ” - Länk

Ämnet? Sarah Palins Afrika - och hennes revansch. Nyheten att Sarah Palin trodde att Afrika var ett land spred sig som en löpeld genom internationella medier, men nu framkommer det att uttalandet är fabricerat. Bakom ligger en amerikansk filmskapare. I en blogg utgav han sig för att vara rådgivare till John McCain, och publicerade där informationen om uttalandet. Och nog har New York Times en poäng i att bloggare är snabba med att kasta första, andra och tredje stenen utan eftertanke. Inte heller jag är utan synd…

Följdfråga: Om uttalandet är påhittat från början till slut, varför kände Palin behovet att förklara sig? Till medier kommenterade hon uttalandet efter valet, och sa att “det [uttalandet] är taget ur sitt sammanhang“. Hur den pusselbiten nu passar in?

Därom tvista de lärde.

För tolfte året i rad presenterar nu InternetWorld sin lista på Sveriges hundra bästa sajter. Jag är inte avundsjuk på tidningen, och kan bara föreställa mig de många diskussioner de måste ha haft över placeringarna. Att få ihop en lista lyckades de dock med även i år.

De lite mer intressanta placeringarna ses nedan:

2. SVT - bästa mediesajt
5. DN.se - bästa  dagstidningssajt
10. SvD (som för övrigt uppmärksammade placeringen i en artikel här)
26. Aftonbladet.se
27. Kanal 5
53. TV4
98. Expressen

Den eftertraktade förstaplatsen gick i år till Visit Sweden.se.

Okunnighet har färgat politikernas lagförslag gällande piratfrågan. Det är ungefär vad man kan vänta sig från en grupp där medelåldern ligger på fyrtioårskris och vars datorkunskaper är begränsade till att hitta Spindelharpan i menyerna. Folkets opinion har gjort sitt vad gäller FRA - huruvida det hela genomförs känns fortfarande oklart. FRA hamnar dock i skymundan när ett nytt vapen tas fram i kampen mot fildelarna. Den här gången är det inte okunniga politiker som står bakom lagförslaget. Det är giriga företag.

IPRED-lagen (International Property Rights Enforcement Directive) innebär kort förklarat följande:

• Företagen har rätt att få veta vem som abonnerat på en viss IP-adress, om de kan visa tillräckliga bevis för domstol att fildelning har skett från den IP-adressen. För att polisen ska få göra motsvarande krävs misstankar om att grova brott (sådana som kan leda till år i fängelse) har begåtts.
• Företagen skickar ett brev till personen bakom abonnemanget, och skriver följande: “Betala en summa på x antal kronor, annars tar vi er till domstol.” Företagen har dussintals med advokater, och ingen svenssonsfamilj kan hysa några större förhoppningvar om att vinna om det hela når domstol. Man har kort sagt inget annat val än att betala den summa de begär. I folkmun kallas det utpressning.
• Den dömde fildelaren kan också åläggas att i en egenbetald tidningsannons hängas ut. Hans personuppgifter och brottet han har gjort sig skyldig till publiceras. Ett snarlikt system praktiserades i Sverige under medeltiden. Det kallades då för skampåle.

Lars Gustafsson, VD för IFPI (International Federation of the Phonographic Industry) och representant för den svenska musikindustrin, uttalar sig odelat positivt inställd till det nya lagförslaget. Enligt honom innebär den ökad rättssäkerhet. Frågan är, vems säkerhet? Konsumentens eller företagens? Gustafsson, med andra som står bakom lagförslaget, gömmer sig bakom ett EU-direktiv som de säger ska stödja det. Faktum är EU-direktivet är riktat mot kommersiell piratkopiering - inte den praktiserad av de ungdomar som lagförslaget uttryckligen inriktar sig på.

Vi känner nog alla igen reklamerna från biograferna - “Skulle du ta en skiva från en butik”? Nej, det skulle jag inte. Jag förväntar mig också att butiken inte ger sig efter de som har gjort det för att på egen hand skipa rättvisa. Det är polisens och domstolarnas jobb.

Artikellänkar om IPRED-förslaget:

Hätsk debatt om “IPRED-lagen” -Aftonbladet
Professor sågar IPRED-lagen - Aftonbladet
Bloggprotester mot fildelningslagen - Aftonbladet
Alliansen redo göra förändringar i ny fildelningslag -SvD
Motståndet växer mot fildelarlagen - SvD
Moderaterna öppna för “bättre balans” - SvD

Redan när republikanerna först presenterade Sarah Palin som deras vice-presidentkandidat var jag övertygad om att hon var en idiot. Jag skulle kunna försköna orden, omformulera mig, men jag låter helst bli. Jag tyckte att Sarah Palin var en idiot då. Det gör jag fortfarande. För ungefär tio minuter sedan cementerades den åsikten ytterligare.

Att Sarah Palin ska ha trott att Afrika är ett land har knappast missats av någon.  Jag har läst det på nätet, hört det från mina vänner; hela världen verkar ha underbart roligt åt att Sarah Palin ger intryck av att vara en sådan intelligent och välinformerad politiker. Ryktet ska ha spridits av John McCains kampanjarbetare efter valet. Det kunde ha förblivit ett rykte, om inte Sarah Palin hade valt att kommentera incidenten.

“Det är taget ur sitt sammanhang”, sa hon i en intervju med CNN. Hon fortsatte med att “Det är omoget, oproffsigt och de är skitstövlar om de kommer undan med att ta det ur sitt sammanhang och sedan försöka sprida det i nationella medier”. Hon underskattade nog slagkraften i fadäsen något, då skvallret om uttalandet har spridit sig över världen som en gräsbrand i juli.

Man får ju också fråga sig; i vilket sammanhang kan hon ha sagt att Afrika är ett land?

Jag, som många andra med mig, följde valet i USA på Kanal 5. Filip och Fredriks lättsinniga bevakning av valet lockade fler tittare än både TV4 och SVT, men behagade tydligen inte alla. I Magnus Erikssons kulturkrönika hos SvD uttrycker han sitt missnöje över TV-profilernas valvaka och den “hejaklacksmentalitet” han säger att de uppvisade. Samtidigt uppvisar han total brist på förstående för vilken målgrupp programmet hade i kikarsiktet. 

Då TV4 och framför allt SVT sedan många år har profilerat sig som de något mer seriösa alternativen hade Kanal 5 inget lätt uppgift framför sig. De kunde naturligtvis ha satsat på att sprejat ner studion med damm, dragit in de seriösaste och torraste debattörerna så hade samtliga tittare somnat eller bytt kanal innan tolvslaget. Genom att istället ringa upp Filip och Fredrik - och satsa på en betydligt yngre målgrupp - lyckades de konkurrera ut grannkanalerna så att dammet yrde.

Vad mig anbelangar får gärna SvD:s Magnus Eriksson hålla sig till CNN och injicera statistik spetsat med analyser i underarmen. Det finns inget fel med det. Fel - och löjligt - är att göra sig lustig över Kanal 5:s valvaka för att man inte tillhörde målgruppen.

När hela Sverige vet vem nästa president ska bli söker sig svenska medier efter annat att spekulera kring. På tapeten för tillfället: Hans kommande regering. Den segerstinna luften hann knappt lägga sig innan rykten började spridas, och svenska tidningar (Aftonbladet, DN) hakar glatt på.

Rahm Emanuel bör vara det säkraste kortet, då han även omnämndes av Barack Obama i hans segertal den 4:e november. Rykten har gjort gällande att han kommer att bli Obamas stabschef. Flera (naturligtvis anonyma) demokrater har bekräftat att han har blivit erbjuden tjänsten. Huruvida han har accepterat står dock inte helt klart. Rahm Emanuel var tidigare rådgivare åt Bill Clinton under hans tid vid rodret. En erfaren herre, med andra ord.

Ett annat av de mer intressanta namn som nämns är Robert Gates, som potentiell försvarsminister. Känner ni igen honom? Det borde ni göra. Han har erfarenhet i bakfickan då han sedan flera år arbetat för George W. Bush som just försvarsminister. Många tippar att han kommer att tillfrågas. Jag är tveksam. Efter Barack Obamas (och John McCains, för den delen) ständiga distansdagande till George W. Bush under kampanjarbetet är det värt att ifrågasätta om han vill - och bör - behålla den förre presidentens försvarsminister. Även Chuck Hagel har nämnts i det här sammanhanget. 

Namnet som dock får absolut flest att höja på ögonbrynen? Förmodligen världens mest kända miljökämpe - och nu diskuterad som eventuell miljöminister i Barack Obamas stab. Al Gores starka åsikter kring miljöfrågor lyckades genom hans dokumentär “En obekväm sanning” spridas inte bara i hemlandet, utan även på vår sida om Atlanten. Att anställa Al Gore som miljöminister skulle vara ett fantastiskt politiskt drag av Obama.

Ingen av namnen ovan är helt säkra, men om de rykten som går stämmer komma några av namnen om några månader vara med och bestämma USA:s politik. Ni som har koll på nyheterna vet att även Hillary Clinton och Oprah Winfrey(!) har nämnts. De ryktena kändes dock så vaga och sensationssökande att jag inte ville ta del i spekulationerna. Inom några veckor bör vi veta säkert vilka som ska stå vid Obamas sida de kommande fyra åren.

Klockan är någon minut över åtta, en blandning av frost och snö färgar landskapet utanför fönstret vitt och jag själv känner mig helt urlakad. Tillsammans med två nära vänner fattades beslutet att följa valet i USA minut för minut. Valet av kanal var inget svårt sådant. Vi har alla tre en svaghet för Filip och Fredrik. Kvällen påbörjades med extra stark espresso för att fylla koffeinförrådet till brädden, och efter att ha sörplat i oss några koppar begravde vi oss vid TV:n. Med pepparkakor, pizza, läsk, dextrosol och ohälsosamma mängder av andra onyttigheter framför oss var vi redo att diskutera oss genom valnatten. Till vals dirigerad av timvisaren rörde sig kvällen långsamt framåt, och undan för undan steg hoppet. Så här, dagen efter, står det bortom alla tvivel: Barack Obama kommer med bred marginal att bli USA:s nästa president.

Spänningen började tätna på allvar när det blev dags för John McCain att erkänna sig besegrad inför sina väljare. Hans tal var välskrivet, och han var inte heller återhållsam med att framställa Barack Obama som en värdig vinnare. Inför publiken (som inte visade samma respekt mot demokraten) fasthävde han vikten av samarbete, och att trots bakslaget mot republikanerna stå bakom landets regering. Varje ord uttalades med känsla, och den gamle “mavericken” gjorde på mig ett alltigenom positivt intryck. Där kan vi snacka om att sjunka med fanan i topp.

Förhoppningarna när det så blev Barack Obamas tur var från min sida skyhöga.  Förhoppningar som han bara delvis lyckades infria. Jan Helin, Aftonbladets chefsredaktör som besökte Kanal 5:s valvaka i dess slutskede, ansåg att talet skulle minnas i flera generationer och berörde honom starkt. Att USA-valet 2008 kommer att bli ihågkommet ifrågasätter jag inte. Barack Obamas första tal som kommande president kommer däremot knappast bli det. Trots att det hade några starka delar (andra och fjärde stycket framför allt) saknade talet det där lilla extra som får nackhåren att ställa sig i givakt.

Jag har följt presidentvalet i USA en längre tid vid det här laget, och när det nu är över vet jag inte riktigt vad jag ska förvänta mig av framtiden. Den 20:e januari är det dags för Barack Obama att svara presidenteden vid Capitoliums trappor. De veckor han har tills dess kommer att användas till att bygga upp den regering som kommer att regera världens mäktigaste land de närmaste fyra åren. Innebär Barack Obama en påbörjan av en ny era i USA:s historia? Måhända. Bortom alla tvivel är att han har visat att hans kampanjslogan - Yes We Can! - är mer än tomma ord.

Det faktum att en mörkhyad man kommer att svära presidenteden nästa år är ett obestridligt bevis på det.

Genom en ren impuls fick jag för mig att jag skulle genomföra ett politiskt test, i syfte att se var jag står. I sakfrågor har jag rätt bra koll på egen hand, men när det gäller att sammanställa min position på en graf överlämnar jag hellre det till en dator att räkna ut. Den biten gjorde den här gången The Political Compass.

Testet ställer en mängd olika frågor, och utifrån de svar man ger sammanställer det sedan var man står politiskt. Det är inte första gången jag gör det, och jag kan med måttligt intresse se att jag ha skuttat några snäpp åt höger på den ekonomiska axeln sedan sist. Relaterat till den globala finanskrisen? Man måste ha i åtanke att resultaten av sådana här test ska tas med en nypa salt. Jag följer mitt eget råd och är följdaktligen avhållsam till att dra några slutsatser utifrån dem.

Economic Left/Right: -1.75
Social Libertarian/Authoritarian: -3.38

En kort förklaring av grafen: Den horisontella axeln beskriver den ekonomiska delen av politik. Att kalla någon “vänster” eller “höger” syftade ursprungligen på personens åsikter inom ekonomi, men benämningarna används numera väldigt allmänt. Den vertikala axeln beskriver den sociala delen. Authoritarian och Libertarian översätts (mer eller mindre) till Auktoritär och Libertariansk på svenska. Vanliga ståndpunkter inom Libertarianismen är en begränsad stat och förspråkande av kapitalism. Motsvarande Auktoritära ståndpunkter är Libertarianismens motsatser - en kontrollerande stat a`la 1984.

Vill man analysera mitt resultat kan man se att jag enligt The Political Compass lutar åt vänster på den ekonomiska skalan, om än väldigt lite. På den sociala lutar vågen istället mot Libertarianismen. Sett till USA-valet hamnar jag långt ifrån både Barack Obama och John McCain sett till den sociala såväl som den ekonomiska aspekten - dock mycket närmare den förstnämnda än den senare. På det sociala planet kan man notera att jag är nära Cynthia McKinney, Green Party’s presidentkandidat i presidentvalet 2008.