Anders Norén

Spel, hemsidor och spontana domänregistreringar

Anders Norén header image 1

Dagens idioti: ”Duktiga” lärare ska få högre lön

12 november 2008 · Aktualiteter

Jag upphör aldrig att förvånas över hur förbaskat inkompetenta vissa förslag från politiker är. Det nyaste påhittet? Nu ska elever, tillsammans med rektor, betygsätta lärarna. Lärarnas löner ska sedan sättas efter vilket betyg de har fått.

Aftonbladet har intervjuat Anders Flanking, centerns partisekreterare. Han säger att det idag är för liten skillnad i lön mellan duktiga och mindre duktiga lärare. Med tyckarpennan bakom örat ifrågasätter jag hur mycket centern egentligen har funderat på det här förslaget, då det i mina öron låter fantastiskt dumt.

Elever går dagligen till skolan för att lära sig saker. Lärarnas uppgift är att se till att eleverna gör precis det. Ibland kan lärarna tvingas gå igenom saker som eleverna inte är intresserade av, eller dra åt tyglarna för att eleverna ska kunna koncentrera sig. Att vara populära ingår inte i lärarnas yrkesbeskrivning. Kommer de att arbeta som vanligt när det vet att deras löner, deras välstånd, står på spel? Eller kommer de istället att hoppa över delar som de vet att eleverna inte är förtjusta i?

Vi vet nog alla att det kommer att förekomma, om Centern får sin vilja igenom. Att lärarnas popularitet hos eleverna ska påverka deras lön är helt absurdt, och uppmuntrar lärarna till att inte till fullo genomföra sitt jobb. Lärare som undervisar i ämnen som tillhör de i regel mindre populära, exempelvis matematik eller naturkunskap, kommer också att få det svårare att få lika höga betyg (och löner) som de som undervisar i ämnen som i regel är populära.

Centerns fullständigt sanslösa förslag skulle orsaka slitningar mellan lärare, och påverka utbildningen negativt. Lönen för lärare är för låg, absolut. Men att uppmuntra dem att tumma på undervisningen är inte rätt metod för att ändra på den saken.

→ 2 kommentarer

Skivbolagens intressen styr IPRED

11 november 2008 · Aktualiteter, Allmänt

Okunnighet har färgat politikernas lagförslag gällande piratfrågan. Det är ungefär vad man kan vänta sig från en grupp där medelåldern ligger på fyrtioårskris och vars datorkunskaper är begränsade till att hitta Spindelharpan i menyerna. Folkets opinion har gjort sitt vad gäller FRA – huruvida det hela genomförs känns fortfarande oklart. FRA hamnar dock i skymundan när ett nytt vapen tas fram i kampen mot fildelarna. Den här gången är det inte okunniga politiker som står bakom lagförslaget. Det är giriga företag.

IPRED-lagen (International Property Rights Enforcement Directive) innebär kort förklarat följande:

  • Företagen har rätt att få veta vem som abonnerat på en viss IP-adress, om de kan visa tillräckliga bevis för domstol att fildelning har skett från den IP-adressen. För att polisen ska få göra motsvarande krävs misstankar om att grova brott (sådana som kan leda till år i fängelse) har begåtts.
  • Företagen skickar ett brev till personen bakom abonnemanget, och skriver följande: ”Betala en summa på x antal kronor, annars tar vi er till domstol.” Företagen har dussintals med advokater, och ingen svenssonsfamilj kan hysa några större förhoppningvar om att vinna om det hela når domstol. Man har kort sagt inget annat val än att betala den summa de begär. I folkmun kallas det utpressning.
  • Den dömde fildelaren kan också åläggas att i en egenbetald tidningsannons hängas ut. Hans personuppgifter och brottet han har gjort sig skyldig till publiceras. Ett snarlikt system praktiserades i Sverige under medeltiden. Det kallades då för skampåle.

Lars Gustafsson, VD för IFPI (International Federation of the Phonographic Industry) och representant för den svenska musikindustrin, uttalar sig odelat positivt inställd till det nya lagförslaget. Enligt honom innebär den ökad rättssäkerhet. Frågan är, vems säkerhet? Konsumentens eller företagens? Gustafsson, med andra som står bakom lagförslaget, gömmer sig bakom ett EU-direktiv som de säger ska stödja det. Faktum är EU-direktivet är riktat mot kommersiell piratkopiering – inte den praktiserad av de ungdomar som lagförslaget uttryckligen inriktar sig på.

Vi känner nog alla igen reklamerna från biograferna – ”Skulle du ta en skiva från en butik”? Nej, det skulle jag inte. Jag förväntar mig också att butiken inte ger sig efter de som har gjort det för att på egen hand skipa rättvisa. Det är polisens och domstolarnas jobb.

Artikellänkar om IPRED-förslaget:

Hätsk debatt om ”IPRED-lagen” -Aftonbladet
Professor sågar IPRED-lagen – Aftonbladet
Bloggprotester mot fildelningslagen – Aftonbladet
Alliansen redo göra förändringar i ny fildelningslag -SvD
Motståndet växer mot fildelarlagen – SvD
Moderaterna öppna för ”bättre balans” – SvD

→ Inga kommentarer

Vita Huset hackat – av Kinas regering?

9 november 2008 · Aktualiteter

Åtminstone om man får tro Aftonbladet. Vita Huset har nyligen upprepade gånger utsatts för intrång i datasystemen, och experter vid amerikanska regeringen tror att kinesiska kollegor har ett finger med i spelet. Bland annat har mail tillhörande regeringstjänstemän kopierats.

Amerikanska Financial Times publicerade artikeln som startade rabaldret. De har i sin tur talat med en högt uppsatt amerikansk tjänsteman. Aftonbladets artikel kopplar även angreppet till intrång som ska ha gjorts hos presidentkandidaternas kampanjer innan valet, förmodligen i jakt på utrikespolitisk information.

Hur mycket sanning som ligger i Financial Times källa är öppet för diskussion, och att intrången i Vita Huset är kopplade till de hos kandidaternas stab kan ifrågasättas. Att informationen om angreppen pekar på Kinas regering känns mer som indicier än något annat, men nog är tanken på att Kina ska ha smygit runt i Vita Husets e-mailkonton spännande. Spännande blir det också att se huruvida Kinas regering väljer att kommentera ryktena. Den biten känns i dagsläget osäker.

→ Inga kommentarer

Sarah Palin gör bort sig ytterligare

8 november 2008 · Aktualiteter, Allmänt

Redan när republikanerna först presenterade Sarah Palin som deras vice-presidentkandidat var jag övertygad om att hon var en idiot. Jag skulle kunna försköna orden, omformulera mig, men jag låter helst bli. Jag tyckte att Sarah Palin var en idiot då. Det gör jag fortfarande. För ungefär tio minuter sedan cementerades den åsikten ytterligare.

Att Sarah Palin ska ha trott att Afrika är ett land har knappast missats av någon.  Jag har läst det på nätet, hört det från mina vänner; hela världen verkar ha underbart roligt åt att Sarah Palin ger intryck av att vara en sådan intelligent och välinformerad politiker. Ryktet ska ha spridits av John McCains kampanjarbetare efter valet. Det kunde ha förblivit ett rykte, om inte Sarah Palin hade valt att kommentera incidenten.

”Det är taget ur sitt sammanhang”, sa hon i en intervju med CNN. Hon fortsatte med att ”Det är omoget, oproffsigt och de är skitstövlar om de kommer undan med att ta det ur sitt sammanhang och sedan försöka sprida det i nationella medier”. Hon underskattade nog slagkraften i fadäsen något, då skvallret om uttalandet har spridit sig över världen som en gräsbrand i juli.

Man får ju också fråga sig; i vilket sammanhang kan hon ha sagt att Afrika är ett land?

→ 1 kommentar

Det hamstras vapen i USA

8 november 2008 · Aktualiteter

Komiskt men inte helt oväntat. Amerikanska vänner av andra tillägget har dragit fram plånböckerna i jakt på halvautomatiska vapen, skriver Aftonbladet. Det råder en rädsla för att den nyutnämnde presidenten kommer att införa striktare regler för vapenhandel.

Jag är av åsikten att striktare vapenregler bör ha införts för länge sedan. Förhoppningsvis vågar Barack Obama gå emot strömmen av vapentokiga amerikaner, och slå ett slag för personsäkerheten i ett land där den i mångt och mycket saknas. Ska man lyssna på Aftonbladets artikel ”Älskad, hyllad – och dödshotad” får han dock skynda sig. Det är ännu en skandalbesprutad artikel i ledet av dem som med stora ord spekulerar kring hotet mot Barack Obama – ett hot som jag även tidigare har skrivit om.

Låt mig upprepa mitt budskap: Alla presidenter har blivit hotade till livet. De är alltid omgivna av enorma säkerhetsstyrkor. Den säkerheten är inte mer omfattande i Obamas fall, den har bara blivit mycket mer omskriven då medierna älskar att vältra sig i hans eventuella bortgång. Många i min närhet, och i bloggosfären, verkar också vara övertygade om att inte har lång tid kvar. Jag tror – och hoppas – att de har fel.

→ Inga kommentarer

Filip och Fredrik föll inte alla i smaken

6 november 2008 · Aktualiteter, Allmänt

Filip och Fredrik

Jag, som många andra med mig, följde valet i USA på Kanal 5. Filip och Fredriks lättsinniga bevakning av valet lockade fler tittare än både TV4 och SVT, men behagade tydligen inte alla. I Magnus Erikssons kulturkrönika hos SvD uttrycker han sitt missnöje över TV-profilernas valvaka och den ”hejaklacksmentalitet” han säger att de uppvisade. Samtidigt uppvisar han total brist på förstående för vilken målgrupp programmet hade i kikarsiktet. 

Då TV4 och framför allt SVT sedan många år har profilerat sig som de något mer seriösa alternativen hade Kanal 5 inget lätt uppgift framför sig. De kunde naturligtvis ha satsat på att sprejat ner studion med damm, dragit in de seriösaste och torraste debattörerna så hade samtliga tittare somnat eller bytt kanal innan tolvslaget. Genom att istället ringa upp Filip och Fredrik – och satsa på en betydligt yngre målgrupp – lyckades de konkurrera ut grannkanalerna så att dammet yrde.

Vad mig anbelangar får gärna SvD:s Magnus Eriksson hålla sig till CNN och injicera statistik spetsat med analyser i underarmen. Det finns inget fel med det. Fel - och löjligt - är att göra sig lustig över Kanal 5:s valvaka för att man inte tillhörde målgruppen.

→ Inga kommentarer

Riddarna börjar sluta upp kring runda bordet

6 november 2008 · Aktualiteter, Allmänt

När hela Sverige vet vem nästa president ska bli söker sig svenska medier efter annat att spekulera kring. På tapeten för tillfället: Hans kommande regering. Den segerstinna luften hann knappt lägga sig innan rykten började spridas, och svenska tidningar (Aftonbladet, DN) hakar glatt på.

Rahm Emanuel bör vara det säkraste kortet, då han även omnämndes av Barack Obama i hans segertal den 4:e november. Rykten har gjort gällande att han kommer att bli Obamas stabschef. Flera (naturligtvis anonyma) demokrater har bekräftat att han har blivit erbjuden tjänsten. Huruvida han har accepterat står dock inte helt klart. Rahm Emanuel var tidigare rådgivare åt Bill Clinton under hans tid vid rodret. En erfaren herre, med andra ord.

Ett annat av de mer intressanta namn som nämns är Robert Gates, som potentiell försvarsminister. Känner ni igen honom? Det borde ni göra. Han har erfarenhet i bakfickan då han sedan flera år arbetat för George W. Bush som just försvarsminister. Många tippar att han kommer att tillfrågas. Jag är tveksam. Efter Barack Obamas (och John McCains, för den delen) ständiga distansdagande till George W. Bush under kampanjarbetet är det värt att ifrågasätta om han vill – och bör – behålla den förre presidentens försvarsminister. Även Chuck Hagel har nämnts i det här sammanhanget. 

Namnet som dock får absolut flest att höja på ögonbrynen? Förmodligen världens mest kända miljökämpe – och nu diskuterad som eventuell miljöminister i Barack Obamas stab. Al Gores starka åsikter kring miljöfrågor lyckades genom hans dokumentär ”En obekväm sanning” spridas inte bara i hemlandet, utan även på vår sida om Atlanten. Att anställa Al Gore som miljöminister skulle vara ett fantastiskt politiskt drag av Obama.

Ingen av namnen ovan är helt säkra, men om de rykten som går stämmer komma några av namnen om några månader vara med och bestämma USA:s politik. Ni som har koll på nyheterna vet att även Hillary Clinton och Oprah Winfrey(!) har nämnts. De ryktena kändes dock så vaga och sensationssökande att jag inte ville ta del i spekulationerna. Inom några veckor bör vi veta säkert vilka som ska stå vid Obamas sida de kommande fyra åren.

→ Inga kommentarer

”Hur länge kommer han att överleva?”

5 november 2008 · Aktualiteter

Skoldagen efter USA-valet, en samhällsklass på ett gymnasium i en liten stad i Sverige. Att valet är dagens stora ämne är givet, och vem är då på tapeten om inte Barack Obama. Diskuteras måhända hans planer för att lösa den ekonomiska krisen? Hans åsikter kring homoäktenskap?

Nej. Det vadslås kring hur länge han kommer att överleva.

Barack Obama har som första färgad person blivit vald av det amerikanska folket till att inneha posten som president – högsta befälhavare. Vid en diskussion över lunchbordet idag bryter sig en vän in i en diskussion med orden: ”Han kommer ju garanterat att bli skjuten”. Jag frågar honom; av vilka? Mellan kebabköttet och riset i hans mun klämmer han fram: ”Någon extremistisk grupp från sydstaterna. Vadå, det finns ju hur många såna som helst!” tillägger han när jag suckar uppgivet. Mumlandet om Barack Obamas eventuella stundande bortgång har ökat i styrka trefalt sedan segern blev klar. Kommer Barack Obama verkligen att bli brutalt mördad?

Risken finns. Det faktumet går inte att debattera bort. Han står för förändring, för nya tider – och för idén att allt är möjligt. Det är inte uppskattat av alla. Om han skulle bli mördad skulle han också bli en internationell martyr, helt i klass med Martin Luther King. Joe Biden skulle då hans plats i finstolen i Ovala rummet. Risken finns. Det betyder inte att varje sydstatare med en swastika tatuerad i nacken just nu bilar till Washington med en hagelbössa i bagageutrymmet. Oavsett vad rykten och spekulationer skulle kunna få oss att tro.

→ 1 kommentar

Sju timmar valvaka senare…

5 november 2008 · Aktualiteter, Allmänt

Klockan är någon minut över åtta, en blandning av frost och snö färgar landskapet utanför fönstret vitt och jag själv känner mig helt urlakad. Tillsammans med två nära vänner fattades beslutet att följa valet i USA minut för minut. Valet av kanal var inget svårt sådant. Vi har alla tre en svaghet för Filip och Fredrik. Kvällen påbörjades med extra stark espresso för att fylla koffeinförrådet till brädden, och efter att ha sörplat i oss några koppar begravde vi oss vid TV:n. Med pepparkakor, pizza, läsk, dextrosol och ohälsosamma mängder av andra onyttigheter framför oss var vi redo att diskutera oss genom valnatten. Till vals dirigerad av timvisaren rörde sig kvällen långsamt framåt, och undan för undan steg hoppet. Så här, dagen efter, står det bortom alla tvivel: Barack Obama kommer med bred marginal att bli USA:s nästa president.

Spänningen började tätna på allvar när det blev dags för John McCain att erkänna sig besegrad inför sina väljare. Hans tal var välskrivet, och han var inte heller återhållsam med att framställa Barack Obama som en värdig vinnare. Inför publiken (som inte visade samma respekt mot demokraten) fasthävde han vikten av samarbete, och att trots bakslaget mot republikanerna stå bakom landets regering. Varje ord uttalades med känsla, och den gamle ”mavericken” gjorde på mig ett alltigenom positivt intryck. Där kan vi snacka om att sjunka med fanan i topp.

Förhoppningarna när det så blev Barack Obamas tur var från min sida skyhöga.  Förhoppningar som han bara delvis lyckades infria. Jan Helin, Aftonbladets chefsredaktör som besökte Kanal 5:s valvaka i dess slutskede, ansåg att talet skulle minnas i flera generationer och berörde honom starkt. Att USA-valet 2008 kommer att bli ihågkommet ifrågasätter jag inte. Barack Obamas första tal som kommande president kommer däremot knappast bli det. Trots att det hade några starka delar (andra och fjärde stycket framför allt) saknade talet det där lilla extra som får nackhåren att ställa sig i givakt.

Jag har följt presidentvalet i USA en längre tid vid det här laget, och när det nu är över vet jag inte riktigt vad jag ska förvänta mig av framtiden. Den 20:e januari är det dags för Barack Obama att svara presidenteden vid Capitoliums trappor. De veckor han har tills dess kommer att användas till att bygga upp den regering som kommer att regera världens mäktigaste land de närmaste fyra åren. Innebär Barack Obama en påbörjan av en ny era i USA:s historia? Måhända. Bortom alla tvivel är att han har visat att hans kampanjslogan – Yes We Can! - är mer än tomma ord.

Det faktum att en mörkhyad man kommer att svära presidenteden nästa år är ett obestridligt bevis på det.

Barack Obama

→ Inga kommentarer

Resultatet av ett politiskt test

30 oktober 2008 · Aktualiteter, Allmänt

Genom en ren impuls fick jag för mig att jag skulle genomföra ett politiskt test, i syfte att se var jag står. I sakfrågor har jag rätt bra koll på egen hand, men när det gäller att sammanställa min position på en graf överlämnar jag hellre det till en dator att räkna ut. Den biten gjorde den här gången The Political Compass.

Testet ställer en mängd olika frågor, och utifrån de svar man ger sammanställer det sedan var man står politiskt. Det är inte första gången jag gör det, och jag kan med måttligt intresse se att jag ha skuttat några snäpp åt höger på den ekonomiska axeln sedan sist. Relaterat till den globala finanskrisen? Man måste ha i åtanke att resultaten av sådana här test ska tas med en nypa salt. Jag följer mitt eget råd och är följdaktligen avhållsam till att dra några slutsatser utifrån dem.

Economic Left/Right: -1.75
Social Libertarian/Authoritarian: -3.38

The political compass

En kort förklaring av grafen: Den horisontella axeln beskriver den ekonomiska delen av politik. Att kalla någon ”vänster” eller ”höger” syftade ursprungligen på personens åsikter inom ekonomi, men benämningarna används numera väldigt allmänt. Den vertikala axeln beskriver den sociala delen. Authoritarian och Libertarian översätts (mer eller mindre) till Auktoritär och Libertariansk på svenska. Vanliga ståndpunkter inom Libertarianismen är en begränsad stat och förspråkande av kapitalism. Motsvarande Auktoritära ståndpunkter är Libertarianismens motsatser – en kontrollerande stat a`la 1984.

Vill man analysera mitt resultat kan man se att jag enligt The Political Compass lutar åt vänster på den ekonomiska skalan, om än väldigt lite. På den sociala lutar vågen istället mot Libertarianismen. Sett till USA-valet hamnar jag långt ifrån både Barack Obama och John McCain sett till den sociala såväl som den ekonomiska aspekten – dock mycket närmare den förstnämnda än den senare. På det sociala planet kan man notera att jag är nära Cynthia McKinney, Green Party’s presidentkandidat i presidentvalet 2008.

→ Inga kommentarer