Huruvida choklad är nyttigt eller inte har stötts och blötts i medierna (Läs: Aftonbladet och Expressen) i evigheter. Nivån på artiklarna beskrivs bäst med ordet ”utfyllnad”, och en artikel som förra veckan påstod att livsmedlet hämmar cancer motsägs nästa vecka av en rubrik som basunerar ut hur ohälsosamt det är med den afrikanska bönan. Hur ska de ha det egentligen, kan man fråga sig – är choklad nyttigt eller inte?

Svar: Ja, och nej. Dietisten Carina West slår i en intervju hos Expressen (som, om man skjuter fördomarna åt sidan, verkar vara någorlunda vettig) fast att choklad inte per automatik är nyttig om den har hög kakaohalt.

”Chokladindustrin och gourmetkockar har på sistone hävdat att choklad med mycket kakao i är nyttigt. – Men de har fel. Mättat fett är generellt sett bland det sämsta man kan äta, om man vill förbättra sin hälsa, menar Carina West. De som jagar kilon brukar ändå föredra den mörka chokladen. – Och där har de alltså helt fel. Men tyvärr känner många tillverkare inte till detta. Jag har själv hört producenter påstå att mörk choklad är bättre när man vill gå ner i vikt.”

Andra påstår att choklad är nyttigt i mindre mängder. Ett vanligt argument är att man blir pigg – och ja, det blir man ju. I fem minuter. Mitt egen åsikt, baserad på åsikter snarare än kunskap:

Om man är tveksam till att äta choklad av rädsla för onyttigheter, låt bli. Jag äter choklad med gott samvete, väl medveten om att morötter doppade i  Tzatziki är nyttigare. Det finns en anledning till att man sorterar in choklad bland Ahlgrens bilar och Gott & Blandat i butiken.

Den här artikeln hos Aftonbladet övertalade mig till att lägga undan gitarren ikväll. Upplägget att låta politiker, författare och allmänna tyckare kasta skit över Alex Schulman lät för lockande för att få passera obemärkt.

Inledningen beskrivs bäst av Aftonbladets rubriksättare: ” [Janne Josefsson] Hotade hälla öl över Alex Schulman” Artikeln kan ge sken av att Josefsson faktiskt hällde ölen på Alex Schulman, vilket han (trots uppmaningar i studion) inte gjorde. Det hela var ett anspel på en film på Schulmans sajt, där han utfäste en belöning på 15 000 kr till den som häller en öl över Niklas Strömstedt. Efter en inledande debatt kring Lissabon-fördraget (där det höll på att hetta till mellan Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand och Cecilia Malmström) blev det så dags för elakhetsdebatten. Alex Schulman fick inte helt oväntat ställa sig på defensiven.

Huvudandelen av angreppen var relaterade till Alex Schulmans omdiskuterade sajt 1000apor.se. Han lyckades försvara sig själv och sin sajt väl, och vatten på en gås-syndromet kändes passande tills att Marcus Birro fick ordet. Efter en lång monolog där ord som moral, etik och mobbing förekom ofta lämnades ordet till en besvärad Schulman, som lyckades halvdant med att prata bort kritiken. Han fick också ta några käftsmällar från  Hans åsikt kort sammanfattad från kvällen (som han inte verkade våga säga rakt ut): Jag gör det jag vill göra; andra får tycka vad fan dem vill.

Möjligtvis inte 15 000, men väl 100 kronor för att få ha sett minerna.

De lite mer intressanta placeringarna ses nedan:

2. SVT – bästa mediesajt
5. DN.se – bästa  dagstidningssajt
10. SvD (som för övrigt uppmärksammade placeringen i en artikel här)
26. Aftonbladet.se
27. Kanal 5
53. TV4
98. Expressen

Den eftertraktade förstaplatsen gick i år till Visit Sweden.se.

Komiskt men inte helt oväntat. Amerikanska vänner av andra tillägget har dragit fram plånböckerna i jakt på halvautomatiska vapen, skriver Aftonbladet. Det råder en rädsla för att den nyutnämnde presidenten kommer att införa striktare regler för vapenhandel.

Jag är av åsikten att striktare vapenregler bör ha införts för länge sedan. Förhoppningsvis vågar Barack Obama gå emot strömmen av vapentokiga amerikaner, och slå ett slag för personsäkerheten i ett land där den i mångt och mycket saknas. Ska man lyssna på Aftonbladets artikel ”Älskad, hyllad – och dödshotad” får han dock skynda sig. Det är ännu en skandalbesprutad artikel i ledet av dem som med stora ord spekulerar kring hotet mot Barack Obama – ett hot som jag även tidigare har skrivit om.

Låt mig upprepa mitt budskap: Alla presidenter har blivit hotade till livet. De är alltid omgivna av enorma säkerhetsstyrkor. Den säkerheten är inte mer omfattande i Obamas fall, den har bara blivit mycket mer omskriven då medierna älskar att vältra sig i hans eventuella bortgång. Många i min närhet, och i bloggosfären, verkar också vara övertygade om att inte har lång tid kvar. Jag tror – och hoppas – att de har fel.

Rahm Emanuel bör vara det säkraste kortet, då han även omnämndes av Barack Obama i hans segertal den 4:e november. Rykten har gjort gällande att han kommer att bli Obamas stabschef. Flera (naturligtvis anonyma) demokrater har bekräftat att han har blivit erbjuden tjänsten. Huruvida han har accepterat står dock inte helt klart. Rahm Emanuel var tidigare rådgivare åt Bill Clinton under hans tid vid rodret. En erfaren herre, med andra ord.

Ett annat av de mer intressanta namn som nämns är Robert Gates, som potentiell försvarsminister. Känner ni igen honom? Det borde ni göra. Han har erfarenhet i bakfickan då han sedan flera år arbetat för George W. Bush som just försvarsminister. Många tippar att han kommer att tillfrågas. Jag är tveksam. Efter Barack Obamas (och John McCains, för den delen) ständiga distansdagande till George W. Bush under kampanjarbetet är det värt att ifrågasätta om han vill – och bör – behålla den förre presidentens försvarsminister. Även Chuck Hagel har nämnts i det här sammanhanget. 

Namnet som dock får absolut flest att höja på ögonbrynen? Förmodligen världens mest kända miljökämpe – och nu diskuterad som eventuell miljöminister i Barack Obamas stab. Al Gores starka åsikter kring miljöfrågor lyckades genom hans dokumentär ”En obekväm sanning” spridas inte bara i hemlandet, utan även på vår sida om Atlanten. Att anställa Al Gore som miljöminister skulle vara ett fantastiskt politiskt drag av Obama.

Ingen av namnen ovan är helt säkra, men om de rykten som går stämmer komma några av namnen om några månader vara med och bestämma USA:s politik. Ni som har koll på nyheterna vet att även Hillary Clinton och Oprah Winfrey(!) har nämnts. De ryktena kändes dock så vaga och sensationssökande att jag inte ville ta del i spekulationerna. Inom några veckor bör vi veta säkert vilka som ska stå vid Obamas sida de kommande fyra åren.

”Läsarna: Låt juryn bestämma” skanderar Aftonbladets rubrik ut angående Idol 2008, och mer specifikt om att Linda Pritchard åkte ut ur tävlingen igår då hon inte hade fått tillräckligt många röster. Strax efter utröstningen hade Aftonbladet en omröstning på sajten där läsarna fick säga sitt; bör juryn vara med och bestämma vem som åker ut? Resultaten av omröstningen:

Nej, både tittarna och juryn borde bestämma: 68,3 %
Nej, bara juryn borde bestämma: 20,1 %
Ja, bara tittarna borde bestämma: 11,6 %

En annan omröstning gällande frågan om rätt person åkte ut i gårdagens program resulterade i ett förhållande på 87% mot 13%, till nejsägarnas favör.

Det finns något väldigt motsägelsefullt i det här. Vi kan påstå att de 13355 personer som har röstat i den senare omröstningen kan representera ett Sverige i miniatyr. Samtliga av dessa hade möjligthet att uttrycka sin åsikt igår kväll, när Idol-tjejerna uppträdde och telefonröstningen skedde.

Om alla de ~11600 personer som röstade nej i enkäten tyckte samma sak igår kväll när telefonröstningen skedde bör det ha reflekterats i slutresultatet, och någon annan skulle ha lämnat tävlingen. Slutsats: En hel del personer har ändrat sig, eller helt enkelt ljuger.

Herr Gårman är ett skämtsamt namn som med lite ändringar i betoningen utläses ”här går man”, en ordvits som används ofta i trafikundervisning för yngre barn. Fru Gårman är ingen ordvits. Det finns ingen logisk anledning till varför vi ska spendera tid och pengar på att byta ut fullt fungerande skyltar mot nya som dessutom inte fyller syftet lika väl som de gamla. Maria-Pia Boëthius, feminist och författare, tycker inte att det innebär någon större landvinning för feminismen.
 - Lite gladare skulle man nog bli, säger hon till Aftonbladet och skrattar.

Ett dyrt nöje, bekostat med skattebetalarnas pengar.

Desto gladare blev jag när jag läste att Alexander Konstatoulas har fått skivkontrakt, och det endast en dag efter att juryn hade gett honom nobben. Michael Karlsson, skivbolagschef hos Nordic Talent, skräder inte orden när han beskriver sin glädje över rekryteringen:
  – Det gällde att knipa honom innan någon annan gjorde det. Juryn måste vara helt tappad bakom en vagn.

Vad gäller det här beslutet; jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Först ut: Jan Guillou (som är beundransvärt fåordig)

Följer gör Dan Josefsson 

Därnäst kommer John Ajvide Lindqvist

Fjärde: Anne Holt

Katarina Mazetti har chattat med Expressens läsare.

För att se en komplett lista på de som ska intervjuas hos Aftonbladet, klicka här.

Kanonerna är riktade mot ett minispel där man som spelare säljer kokain och heroin, som enligt Aftonbladet delvis tillför spelet story men även är till för att låta spelaren tjäna ”digitala dollar”. Exakt vilket syfte artikeln fyller ser jag inte, då GTA-serien är välkänd för sina våldsamma och kriminella inslag – att sälja droger är med seriens mått knappast något speciellt sensationellt.