Enligt flickans vän följde 15-åringen med två kompisar backstage. Det slutade med att den 29-åriga artisten tvingade henne till oralsex i en källarlokal. Efteråt gick hon in på en toalett där nere. Då ska den 21-åriga artisten ha följt efter henne in på toaletten och tvingat henne att ha sex med honom.        

Stjärnan själv förnekar det hela på sin blogg, och framhåller sin respekt för det kvinnliga könet och sin kärlek till sin fru.

Uppdatering (20:56):
 Kammaråklagare Birgitta Fernlund har lagt ner förundersökningen mot Ken Ring, med yttrandet att ”Jag kan inte styrka att det har gått till som flickan har hävdar”. Misstankarna kvarstår mot artistens bandkollega, 21 år. Det rapporterade Aftonbladet idag. Skulle Ken Ring vara oskyldig är jag glad för hans skull, och hoppas att han repar sig – det är aldrig kul att bli felaktigt anklagad för något. Jag hoppas att han likaväl som flickan repar sig från händelsen.

Sökandes efter sympatiker och folk som är villiga att engagera sig, misstänker jag att de har siktat in sig på rätt by. Låt mig berätta lite om hur invandringen ser ut här i bygden. Ockelbo är ingen stor by, och med en befolkning på runt 6500 invånare står människor nära varandra. När något händer, diskuteras det ivrigt bland yngre såväl som äldre människor. Ibland går det hela bortom diskussionsstadiet, och människor börjar skadas.

För ungefär ett år sedan omsattes planeringarna för immigranter i Ockelbo till verklighet. Idag bor flertalet människor med invandrarbakgrund i Ockelbo, och jag har ännu inte hört talas om att någon av dem på något sätt ska ha misskött sig. Men skitsnack om dem, det hör jag för jämnan. Förutom enstaka personer från östeuropeiska länder har Ockelbo tidigare inte haft någon invandrarpolitik (och inte heller behövt det), och när de första grupperna nu börjar göra sig hemmastadda i byn möts de med fördomar, förolämpningar och ibland även våld. En gravid kvinna med invandrarbakgrund var för en tid sedan på väg hem från ICA här i Ockelbo, när en grupp ungdomar samlades och började kasta sten på henne.

Sverigedemokraternas utskick läses förmodligen av många idag, och jag är rädd för att alla inte följer mitt exempel och river det i bitar. Främlingsfientlighet har ingen plats i ett modernt samhälle, men tyvärr tror jag att den kommer att finna en fristad i Ockelbo.

Inte undra på att samhället ser ut som det gör i dag Anders Norén, om man som du kör huvudet i sanden och lever efter mottot ”Sköt dig själv och skit i andra”.  Självklart är det allas vår plikt att rapportera om någon håller på med olagliga handlingar.
Är ungdomarna i skolan påverkade på ett eller annat sätt, skrämmer elever och lärare, och rektorn inte agerar omgående med alla medel som krävs, så har hon helt enkelt brustit i sin tjänsteutövning och får finna sig i att bli uthängd i media och granskas av allmänheten.
Och till er föräldrar som är drabbade på ett eller annat sätt. Gå samman och ge inte upp!

Tack och lov inga barn på Perslunda mer

Först och främst, min insändare skickades innan den andra artikeln i följden publicerades, den som beskrev hur lärare skulle vara rädda för att gå i korridorerna – men då du berör det ämnet är jag inte sämre än att jag ger svar på tal. Jag är bekant med flera lärare och övrig personal på skolan – och efter samtal med flera av dem har jag konstaterat att inte en enda skulle vara rädd för att röra sig i skolans korridorer. I egenskap av tidigare elev kan jag också vittna om att lärarna aldrig har påvisat någon rädsla över att röra sig i skolans korridorer , tvärtemot var - och till min vetskap är – stämningen mellan lärare och elever i högsta grad gemytlig. Perslundaskolan har orättmätigt framställts som en skola bortom kontroll, och tyvärr finns det vissa som utan vidare eftertanke accepterar indikationerna som faktum. Ja, Perslundaskolan har problem med mobbing – det ifrågasätter eller motargumenterar jag inte. Som alla andra skolor är den långt ifrån perfekt, och har svårigheter som måste hanteras. Kommunen har också avsatt pengar och personal samt ändrat i sina rutiner för att göra en förändring, men tyvärr verkar de insatserna – sanktionerade av rektorn tillsammans med kommunens ledning för skol och fritidsverksamhet, kanske jag bör tillägga – ha passerat de flesta obemärkt.

Med det avklarat: det är synd och skam att du uppenbarligen har missat AB:s väldigt informativa artikel ”Många tips om droger i Ockelbo”(2008-02-01), där Josefin Nygren intervjuade närpolischef Glenn Hillman. Den beskrev bland annat hur ”narkotikabrott är så kallade upptäcktsbrott, brott som först måste upptäckas – sedan kan de utredas och stävjas”. Man kan alltså inte, baserat på lösa indicier, anklaga någon för att ha haft innehav av droger – personen ifråga måste ha dem på sig vid just det aktuella tillfället. Jag kan föreställa mig vilka kalabaliker som skulle uppstå om skolan skulle börja anklaga eleverna för droginnehav och prompt visitera, genomsöka skåp och kontakta föräldrar – baserat endast på lösa indicier. På vilket sätt lärare med kunskap om droginnehav agerar har jag naturligtvis inte heller någon uppfattning om, men jag tror och hoppas att de vidarebefordrar sin kunskap till de som har till uppgift att hantera saken: Polisen. Tips har inkommit till polisen, vilket ovannämnda artikel berättade – från vem kan jag naturligtvis inte veta, än mindre Arbetarbladet eller deras utsände.  Jag anser mig inte sticka huvudet i sanden på något vis; tvärtemot tycker jag att den här debatten är allvarlig och skolan bör vara med och hantera den del som angår dem – den del där eleverna handhar, brukar och säljer droger i skolans lokaler, på skoltid.

//

Ovanstående insändare har även sänts till Arbetarbladet för publicering i tidningen. Jag har inget emot att bli ifrågasatt - men jag föredrar att bli det av människor som vågar stå för sin åsikt och signerar med sitt namn.

Arbetarbladet vässar återigen pennan, om än att udden inte är lika vass som tidigare. Artikeln presenteras på en helsida i tidningen, och även om innehållet har mjukats ner något så är det ingen större fråga om vad tidningen försöker påvisa: Skolan har begått fel; nu ska de ansvariga hängas ut. Trots att objektiviteten har förbättrats något är artikeln fortfarande tongue-in-mouth, och återgivningen av Monica Lundströms kommentar (vilken må ha varit särdeles klumpig) sammanfattar rätt bra vilken bild Arbetarbladets skribenter försöker delge läsaren.

”Vi mörkar inte om knarket i skolan” – Gefle Dagblad

Den andra Gävletidningens artikel är i mitt tycke inte lika vinklad, och koncentrerar sig mer på vad som ska göras åt problemet än vad som inte har gjorts. Bristen på behov att ”sätta dit” någon gör att Gefle Dagblad lyckas få in bra mycket mer faktisk information än konkurrenten, och vill man ha en bra översikt i ämnet är det Gefle Dagblads återgivning man bör vända sig till. Inte på grund av bristen på kritik, utan på grund av närvaron av faktiskt fakta.

Vägskäl?

Det ska erkännas att jag inte alls har haft koll på vilka alternativ som har funnits till indivudella valen, eller när de skulle göras – men under en genomgång i skolan idag upptäckte jag en kurs som tveklöst verkar intressant. Textkommunikation A&B, alltså journalistik, 200 poäng, med en klass på 32 elever. Att få spendera så mycket skoltid på något jag är väldigt intresserad av låter inte alls dumt, och ansökan skickas in om någon dag. Samhällskunskapsprovet imorgon, å andra sidan, ser jag inte fram emot… Men med mycket plugg ikväll ska nog det gå bra det också.

Edit: Mina individuella val är valda

Kritik mot att skolan ”mörkar” drogproblemen 

Min insändare, med mitt namn som signatur:

 Jag har delade meningar kring er artikel om hur Perslundaskolan i Ockelbo ”mörkar” drogproblem. Att ni försöker uppmärksamma de drogproblem som existerar bland ungdomarna i ”idyllen” – som ni väljer att kalla Ockelbo – är beundransvärt, men att hela artikeln kretsar runt att vissa av ungdomarna går på Perslundaskolan kan inte kallas för annat än usel journalism och en dramatisering av problemet. I ett stycke berättar ni om hur ungdomarna använder droger både på ungdomsgården och på skolan, som om eleverna samlades i elevrummet för att gemensamt röka på under håltimmarna. Att ungdomarna skulle röka i lokalerna på ungdomsgården påstås i första stycket, men dementeras i det sista av Lotta Wennlund – en kvinna jag sedan tidigare finner väldigt välinformerad om läget på ungdomsgården. Naturligtvis är det möjligt att droganvändningen existerar i ungdomsgårdens omgivning om kvällarna, men det skulle i sådana fall vara utanför ungdomsgårdens ansvar att kontrollera det. Mitt problem med artikeln är att ni behandlar problemet som om själva skolan och ungdomsgården hade en aktiv del i det, och att så inte är fallet bör för var och envar te sig uppenbart.

Så länge användningen sker utanför skolan och utanför ungdomsgården har de ansvariga för respektive verksamhet ingen skyldighet att delge föräldrarna om problemen. Lärarnas ansvar sträcker sig till utbildning och handhållande om eleverna under skoltid, men det som sker efter skoltid är föräldrarnas ansvar och ingen annans. Det är positivt att ni uppmärksammar problemen, men att ni gör så genom att vinkla fakta för att lasta skolan som problemens källa ter sig för mig oförklarligt.

När jag så berättade om saken för en bekant, kommenterade han att det var starkt av mig att signera insändaren med mitt eget namn, vilket fick mig att börja fundera: Är det inte något som är väldigt fel, när normen är att man fördömer utan att tillkännage sig själv? Det första tecknet på att man inte står för sina åsikter är att man i ett försök att undvika konfrontation inte signerar med sitt eget namn, vilket ur min synvinkel är fegt och moraliskt fel. Nu återstår att se huruvida Arbetarbladet står för sin artikel, och i sådana fall väljer att publicera min insändare – låter de bli att göra så är det ett tydligt tecken på att de själva inte vill stå för det de har skrivit. Uppdateringar följer.