Novell: Det som förväntas
*Ptssssssschh…*
Dörrarna gled upp med samma välbekanta pys som alltid. Innanför dem satt fyra stycken personer, och stirrade på mig som om jag avslöjade dem i något väldigt privat. De fyra var olika till ålder, utseende, stil, hårfärg, ögonfärg, etniskt ursprung, ingen var den andra lik. En av de saker som är speciella med tåg. Om jag gillade det eller inte, det visste jag inte.
Med två osäkra steg passerade jag de fyra, som åter fördelade sin uppmärksamhet på dagens metro, på sin mobil, på killen i hörnet som hon tyckte hade kastat en snabb blick på henne. Jag, för min del, hamnade öga mot öga med en vagn full av människor, alla lika olika varandra, alla med samma destination men med olika mål.
Läs resten av det här inlägget »
Prenumerera på den här bloggens RSS-flöde
Novell: Herr Kristiansson
”God afton, herr Kristiansson”, sade servitören, ”önskas det vanliga bordet?”
Herr Kristiansson nickade, och dubbelhakorna spelade dragspel.
”Naturligtvis, Robban.” Servitören, som hette Robert, böjde sig i något som skulle föreställa en smakfull bugning, och gick sedan iväg mot det vanliga bordet. Genom att sätta det ena benet framför det andra och upprepa proceduren, lyckades den stora kroppshydda som var herr Kristiansson följa efter honom, inte helt utan ansträngning.
Novell: Bara ett spel
”Ser du vad han jävlas med dig, slå honom, slå honom för faaaan!” Han kunde höra hur hans polare Anton stod bredvid och skrek, men hans hjärna tog inte in orden, han var för upptagen med personen framför honom. ”Ge honom på käften och fjolla inte runt så jävligt, han jävlas ju med dig för faan!” Gustaf höjde knytnäven, och drämde till honom rätt över näsan. Hans ansikte förvandlades till en blodig sörja, och Anton stod bredvid och hejade på honom. Gustaf plockade upp ett basebollträ, när mannen försökte resa sig upp. Gustaf höjde det, och slog honom i ryggen. Han slog igen och igen, och kunde höra ljudet från mannens ryggrad när den gick i bitar. Hela tiden stod Anton bredvid och skrek i triumf och i euforisk glädje. Plötsligt öppnades dörren, en lampa tändes, och rummet badade i ljus.
Novell: Bagarsonen
Sedan tre års ålder hade Therim inte spenderat sin tid på någon annan plats än i sitt kök. Det var knappast ovanligt för pojkarna på gården, då köket hade många läckerheter att erbjuda för den som var snabb nog i både ben och armar. Problemet för Therim var att tyvärr aldrig var där på egen fri vilja, utan att han var där för att ta hand om disken. Det var den lott som faller på den, som är bagarens son.
Novell: Galenskap
Hon öppnade ögonen, våt av svett. Hon kunde inte se något i det mörka rummet, men det behövdes inte. Hon visste vad som fanns där, inne i mörkret.
”Inte igen”, viskade hon. ”Snälla.”
Hennes böner var obesvarade, och hon visste det. Vad som än fanns där inne i mörkret, så skulle det inte försvinna förrän hon hade konfronterat det. Även den här natten skulle hon möta vad (vem?) som än fanns där ute, och efter det skulle hon åter falla in i orolig sömn. Den skulle vara fylld av mardrömmar, och först ner dagens första solstrålar sken genom fönstret skulle hon vakna.
Hon satte sig upp, och sträckte sig efter sina glasögon på sidan av sängen.
