Riddarna börjar sluta upp kring runda bordet

När hela Sverige vet vem nästa president ska bli söker sig svenska medier efter annat att spekulera kring. På tapeten för tillfället: Hans kommande regering. Den segerstinna luften hann knappt lägga sig innan rykten började spridas, och svenska tidningar (Aftonbladet, DN) hakar glatt på.

Rahm Emanuel bör vara det säkraste kortet, då han även omnämndes av Barack Obama i hans segertal den 4:e november. Rykten har gjort gällande att han kommer att bli Obamas stabschef. Flera (naturligtvis anonyma) demokrater har bekräftat att han har blivit erbjuden tjänsten. Huruvida han har accepterat står dock inte helt klart. Rahm Emanuel var tidigare rådgivare åt Bill Clinton under hans tid vid rodret. En erfaren herre, med andra ord.

Ett annat av de mer intressanta namn som nämns är Robert Gates, som potentiell försvarsminister. Känner ni igen honom? Det borde ni göra. Han har erfarenhet i bakfickan då han sedan flera år arbetat för George W. Bush som just försvarsminister. Många tippar att han kommer att tillfrågas. Jag är tveksam. Efter Barack Obamas (och John McCains, för den delen) ständiga distansdagande till George W. Bush under kampanjarbetet är det värt att ifrågasätta om han vill - och bör - behålla den förre presidentens försvarsminister. Även Chuck Hagel har nämnts i det här sammanhanget. 

Namnet som dock får absolut flest att höja på ögonbrynen? Förmodligen världens mest kända miljökämpe - och nu diskuterad som eventuell miljöminister i Barack Obamas stab. Al Gores starka åsikter kring miljöfrågor lyckades genom hans dokumentär “En obekväm sanning” spridas inte bara i hemlandet, utan även på vår sida om Atlanten. Att anställa Al Gore som miljöminister skulle vara ett fantastiskt politiskt drag av Obama.

Ingen av namnen ovan är helt säkra, men om de rykten som går stämmer komma några av namnen om några månader vara med och bestämma USA:s politik. Ni som har koll på nyheterna vet att även Hillary Clinton och Oprah Winfrey(!) har nämnts. De ryktena kändes dock så vaga och sensationssökande att jag inte ville ta del i spekulationerna. Inom några veckor bör vi veta säkert vilka som ska stå vid Obamas sida de kommande fyra åren.

Prenumerera på den här bloggens RSS-flöde

Klockan är någon minut över åtta, en blandning av frost och snö färgar landskapet utanför fönstret vitt och jag själv känner mig helt urlakad. Tillsammans med två nära vänner fattades beslutet att följa valet i USA minut för minut. Valet av kanal var inget svårt sådant. Vi har alla tre en svaghet för Filip och Fredrik. Kvällen påbörjades med extra stark espresso för att fylla koffeinförrådet till brädden, och efter att ha sörplat i oss några koppar begravde vi oss vid TV:n. Med pepparkakor, pizza, läsk, dextrosol och ohälsosamma mängder av andra onyttigheter framför oss var vi redo att diskutera oss genom valnatten. Till vals dirigerad av timvisaren rörde sig kvällen långsamt framåt, och undan för undan steg hoppet. Så här, dagen efter, står det bortom alla tvivel: Barack Obama kommer med bred marginal att bli USA:s nästa president.

Spänningen började tätna på allvar när det blev dags för John McCain att erkänna sig besegrad inför sina väljare. Hans tal var välskrivet, och han var inte heller återhållsam med att framställa Barack Obama som en värdig vinnare. Inför publiken (som inte visade samma respekt mot demokraten) fasthävde han vikten av samarbete, och att trots bakslaget mot republikanerna stå bakom landets regering. Varje ord uttalades med känsla, och den gamle “mavericken” gjorde på mig ett alltigenom positivt intryck. Där kan vi snacka om att sjunka med fanan i topp.

Förhoppningarna när det så blev Barack Obamas tur var från min sida skyhöga.  Förhoppningar som han bara delvis lyckades infria. Jan Helin, Aftonbladets chefsredaktör som besökte Kanal 5:s valvaka i dess slutskede, ansåg att talet skulle minnas i flera generationer och berörde honom starkt. Att USA-valet 2008 kommer att bli ihågkommet ifrågasätter jag inte. Barack Obamas första tal som kommande president kommer däremot knappast bli det. Trots att det hade några starka delar (andra och fjärde stycket framför allt) saknade talet det där lilla extra som får nackhåren att ställa sig i givakt.

Jag har följt presidentvalet i USA en längre tid vid det här laget, och när det nu är över vet jag inte riktigt vad jag ska förvänta mig av framtiden. Den 20:e januari är det dags för Barack Obama att svara presidenteden vid Capitoliums trappor. De veckor han har tills dess kommer att användas till att bygga upp den regering som kommer att regera världens mäktigaste land de närmaste fyra åren. Innebär Barack Obama en påbörjan av en ny era i USA:s historia? Måhända. Bortom alla tvivel är att han har visat att hans kampanjslogan - Yes We Can! - är mer än tomma ord.

Det faktum att en mörkhyad man kommer att svära presidenteden nästa år är ett obestridligt bevis på det.

Genom en ren impuls fick jag för mig att jag skulle genomföra ett politiskt test, i syfte att se var jag står. I sakfrågor har jag rätt bra koll på egen hand, men när det gäller att sammanställa min position på en graf överlämnar jag hellre det till en dator att räkna ut. Den biten gjorde den här gången The Political Compass.

Testet ställer en mängd olika frågor, och utifrån de svar man ger sammanställer det sedan var man står politiskt. Det är inte första gången jag gör det, och jag kan med måttligt intresse se att jag ha skuttat några snäpp åt höger på den ekonomiska axeln sedan sist. Relaterat till den globala finanskrisen? Man måste ha i åtanke att resultaten av sådana här test ska tas med en nypa salt. Jag följer mitt eget råd och är följdaktligen avhållsam till att dra några slutsatser utifrån dem.

Economic Left/Right: -1.75
Social Libertarian/Authoritarian: -3.38

En kort förklaring av grafen: Den horisontella axeln beskriver den ekonomiska delen av politik. Att kalla någon “vänster” eller “höger” syftade ursprungligen på personens åsikter inom ekonomi, men benämningarna används numera väldigt allmänt. Den vertikala axeln beskriver den sociala delen. Authoritarian och Libertarian översätts (mer eller mindre) till Auktoritär och Libertariansk på svenska. Vanliga ståndpunkter inom Libertarianismen är en begränsad stat och förspråkande av kapitalism. Motsvarande Auktoritära ståndpunkter är Libertarianismens motsatser - en kontrollerande stat a`la 1984.

Vill man analysera mitt resultat kan man se att jag enligt The Political Compass lutar åt vänster på den ekonomiska skalan, om än väldigt lite. På den sociala lutar vågen istället mot Libertarianismen. Sett till USA-valet hamnar jag långt ifrån både Barack Obama och John McCain sett till den sociala såväl som den ekonomiska aspekten - dock mycket närmare den förstnämnda än den senare. På det sociala planet kan man notera att jag är nära Cynthia McKinney, Green Party’s presidentkandidat i presidentvalet 2008.

 Mitt Romney vinkar adjö

Ni som har läst Aftonbladet vet redan. Mitt Romney har hoppat av, och John McCain förlorar därmed sin största konkurrent i USA-valet. Enligt källor till Aftonbladet ska avhoppet ha varit direkt relaterat till resultatet från Supertisdagen. John McCain vann stort över Mitt Romney, som har varit favorit för många mäktiga medlemmar i näringslivet. Den ende konkurrenten att tala om för John McCain är nu Mike Huckabee, som dock har nästan fem gånger så få delegater som den favorittippade konkurrenten. Hur valet utvecklar sig återstår att se, men man kan nu relativt säkert påstå av John McCain kommer att representera republikanerna. Vem som kommer att stå på demokraternas sida och möta honom är ännu väldigt oklart, då kampen mellan Barack Obama och Hillary Clinton fortfarande är väldigt jämn.

SvD och Expressen hade vid tillfället av publicering ännu inte publicerat något i frågan på sin sida, men DN har en artikel om avhoppet. Antagligen kommer övriga att följa snart.

Det var jämnt. Oerhört jämnt. Det krävs 2045 delegater för att bli demokraternas kandidat, och när Supertisdagen var över hade ingen av de båda kandidaterna säkrat en seger - Barack Obama slutade på 750 delegater, strax efter Hillary Clintons 829. Med andra ord är kampen långt ifrån avgjord, och vi kan vänta oss en lång och utdragen valrörelse innan det står klart vem som får representera demokraterna i valet. Spåtanter som bland annat Erik Ohlsson från DN erkänner sig ha gjort en del felaktiga förutsägelser inför supertisdagen.

Bild från Aftonbladet

Aftonbladets artikel berör republikanernas deltagare ytterst knapphändigt, kanske för att den var - utöver Huckabees oväntade skräll - fri från överraskningar. John McCain lyckades, som väntat, dra ifrån övriga deltagare och leder nu stort på den republikanska sidan. McCain utropade sig själv till segrare - se film på SvD - och enligt Jan Joel Andersson från utrikespolitiska institutet så kan vi också förvänta oss att McCain kommer att få leda det repulikanska partiet - också där ett uttalande till SvD. Jag är lite osäker på vad jag tycker om John McCain… Från det lilla jag har sett verkar det vara en sympatisk herre med gott om karisma, men om sanningen ska fram har jag väldigt dålig koll på republikanerna.

Bild från TIME

 Kritiken mot Bush var överhängande under gårdagen, och både Obama och Clinton gav Bush en känga. Obama, som har varit motståndare till kriget i Irak från första stund, utnyttjade det till fullo och skanderade med stora ord hur dåligt George W. Bush har skött utrikespolitiken. Han plockade antagligen en hel del poäng bland de som är emot kriget, kan man tänka sig… Hillary Clinton sa bland annat: “I sju år har vi haft en president som inte kunnat ta itu med våra problem”, skriver DN. Inte några roliga dagar för gamle George, med andra ord. Inte helt oväntat har presidenten hållit sig i skymundan under valet.

Bild från Expressen

Jo, eventet hela Aftonbladets nätbaserade presskår har sett fram emot är äntligen här: Supertisdag - fullt med tillfällen att klämma ur sig nya uppdateringar var och varannan minut, alltså. DN, Aftonbladet, Expressen, SvD, för att inte tala om alla små lokaltidningar varav många också berör frågan. Sannolikheten är stor att det ikväll kommer att avgöras vilka två valet kommer att stå mellan, vilket känns minst sagt spännande. Jag skulle kunna påstå mig vara politiskt kunnande, vilket jag dock inte är - men vilket som tänker jag se på TV4:s special om valet som sänds ikväll klockan 22:40. Jag rekommenderar er att göra detsamma.

Vita Huset - Vem sitter här om ett år?

Av någon anledning verkar denna artikel från DN användas som språngbräda för allmänna tankar kring valet idag, och jag är inte bättre än någon annan.

Först och främst anser jag mig hyfsat medveten om hur valet för tillfället ser ut, och läser det jag kommer över i DN och SvD (Aftonbladets skitartiklar som känns helt irrelevanta till valet och inte berättar något alls om dess utveckling hoppar jag över) - trots allt är det valet av den person som är ledare för världens mäktigast nation det handlar om. Det som jag rent spontant glädjs över är att det på den demokratiska sidan är dels en färgad, dels en kvinna. Även om jag hoppas att det inte kommer att påverka valresultatet vilken hudfärg eller vilket kön kandidaterna är av (naivitetsvarning) så visar det om något att jämlikheten är på framfart även på andra sidan pölen.

Konstatering? Nej, det rapporteras inte för lite om valet - inte i mina ögon. Det är en viktig fråga - såväl i USA som här hemma i Sverige - och tidningarna gör rätt i att lägga stor vikt vid den.

(Skulle Mike Huckabee vinna har vi också en självklar kandidat till president med skönast efternamnet)