Man tar bara körkort en gång i livet, brukar man (inte) säga – så när det var min broders tur beslutades det att det skulle firas lite extra. Högbo Brukshotell, lämpligt nog endast två och en halv mil från Ockelbo, fick på familjens bekostnad stå för festligheterna. Se det här som en recension (från en skribent som villigt erkänner att han inte är gourmet på en fläck) eller bara som en reflektion över kvällen, vilket som nu passar dig bäst.

Vi anlände till middagen runt sextiden, och ofina som vi är traskade vi förbi salongen och blev som första sällskap eskorterade till vårt bord – ordspråket “fint folk kommer sent” har ännu inte nått fram till Ockelbo. Efter att ha värmt upp smaklökarna med några nybakade bröd till menylektyr beställdes förrätten in, som för min del bestod av fasanpastej med svart trumpetsvamp och gräddstuvad savoykål. Efter ungefär fem-tio minuters väntan (efter vilka de sista brödbitarna var uppätna) anlände förrätterna, som relativt snabbt försvann från tallrikarna. Fasanen, en fågel jag tidigare inte har prövat, var god – portionerna var små (ju finare restaurang; desto mindre måltider) men mycket njutbara.

Med förrätten avklarad började varmrätten diskuteras, diskussioner som i mitt fall ledde till ren “souvas” med svampsalt, korvkaka och en lingon/päron-tärning. Jag har ätit renkött förut (ofrånkomligt med en släkt så långt norrut), men den här rätten var något i särklass. Smakbrytningarna var lite annorlunda, men allt som allt var renen riktigt god och rekommenderas definitivt. Med handen på hjärtat var storleken på portionerna inget att hänga i julgranen, och efter för- och varmrätt fanns fortfarande mycket plats kvar – vilket enbart var positivt, förklarade servitören, då halva middagen fortfarande var kvar.

Först ut, när kvällen började avrundas, var ostbuffén. Jag har ingen särskilt stor aptit för ostar i vanliga fall, och är knappast heller särskilt insatt i de olika varianter som finns (mitt förråd sträcker sig till brié, grevé och edamer), men när maten står till buds är jag inte den som tackar nej. Efter att ha fyllt assietten med olika sorters ost och prövat alla lutade jag mig bakåt några minuter, pratade med de andra vid bordet, tills folk började bege sig till dessertbuffén – som definitivt förtjänar ett eget stycke…

Jag har alltid varit såld på olika desserter, och när ett stort bord fyllt med dem står till buds (enligt vår servitör uppgick de totalt till 22 stycken, exklusive de olika sorterna av choklad som fanns tillgängliga) tvekade jag inte att fylla tallriken med fler varianter av sötslisk än jag någonsin ätit. Utöver klassiker som tiramisu och cheesecake plockade jag på mig en hel drös av nya smakupplevelser; bland dem några nya favoriter som en chokladbägare med inslag av hjortonsmak och en bägare med nougatkräm med pistaschinslag. Desserten var utan tvekan den mest imponerande delen av måltiden, och ett besök rekommenderas starkt om så bara på den meriten.

När vi lämnade restaurangen vid åttatiden kände vi oss nog alla först och främst mätta, men även belåtna – vad gäller maten såväl som betjäningen och stämningen i restaurangen. Slutnotan för kvällen blev nästan mer ohälsosam än desserten, men om ni vill slå på stort kan jag hjärtligt rekommendera Högbo Brukshotell; kombinationen av god mat, trevlig personal och en ohälsosamt avnjutbar dessertbuffé är väldigt, väldigt svårslagen.

Sökandes efter sympatiker och folk som är villiga att engagera sig, misstänker jag att de har siktat in sig på rätt by. Låt mig berätta lite om hur invandringen ser ut här i bygden. Ockelbo är ingen stor by, och med en befolkning på runt 6500 invånare står människor nära varandra. När något händer, diskuteras det ivrigt bland yngre såväl som äldre människor. Ibland går det hela bortom diskussionsstadiet, och människor börjar skadas.

För ungefär ett år sedan omsattes planeringarna för immigranter i Ockelbo till verklighet. Idag bor flertalet människor med invandrarbakgrund i Ockelbo, och jag har ännu inte hört talas om att någon av dem på något sätt ska ha misskött sig. Men skitsnack om dem, det hör jag för jämnan. Förutom enstaka personer från östeuropeiska länder har Ockelbo tidigare inte haft någon invandrarpolitik (och inte heller behövt det), och när de första grupperna nu börjar göra sig hemmastadda i byn möts de med fördomar, förolämpningar och ibland även våld. En gravid kvinna med invandrarbakgrund var för en tid sedan på väg hem från ICA här i Ockelbo, när en grupp ungdomar samlades och började kasta sten på henne.

Sverigedemokraternas utskick läses förmodligen av många idag, och jag är rädd för att alla inte följer mitt exempel och river det i bitar. Främlingsfientlighet har ingen plats i ett modernt samhälle, men tyvärr tror jag att den kommer att finna en fristad i Ockelbo.

Den 19:e januari i år öppnade Nautilus ett gym i Ockelbo. Gymmet ersatte det tidigare kommunala, och Nautilus AB ingick ett samarbete med kommunen för att låta sina kunder få tillgång till både gymmet och badet. Efter två veckor och drygt åtta omgångar i det nya gymmet, har jag börjat bilda en uppfattning om det nya gymmet och vägt fördelarna mot nackdelarna.

+

• Gymmets samarbete med badhuset innebär att man som kund kan både gymma och bada i valfri ordning. Om man inte kan lämna barnen hemma kan man istället lämna dem på badhuset, då det till ett föremånligt pris finns ett familjepaket tillgängligt.
• Gymmet har kunniga och trevliga instruktörer, med vilka man utan kostnad kan boka ett träningspass med.
• Gymmet ligger i anslutning till övriga träningslokaler i Ockelbo, med bl.a. Heimers Helhet och Hälsa i närheten – vilket inbjuder till att pröva på övriga träningsformer.
• Gymmet har, till maskiner sett, ett välsorterat utbud på träningstillbehör.
• Gymmet är centralt beläget.

-

• Har man redan ett helårskort på badhuset kan man inte lämna in det efter att ha inköpt ett Nautiluskort, vilket jag själv har fått erfara.
• Gymmet är inte bemannat med utbildad personal hela dagarna, utan finns endast där om man har bokat tid.
• Gymmet saknar luftkonditionering, vilket är en stor brist i en träningslokal.
• Det hör till Nautilus-gymmens standard att inte ha fria vikter, men för någon som har tränat nästan uteslutande med sådana i över ett år tillbaka är omställningen besvärlig.

=

– Jag är en het jävel och blev förbannad, säger 78-åringen till Aftonbladet. Det var vid bankrånet i Ockelbo igår, då Olle var på väg ut från Swedbank när rånarna slog till. Olle blev inte rädd, utan gick till bilen och hämtade en kamera och ett verktyg, inlindat i en tidning. Utanför banken trängde han sig förbi en av rånarna, vilken var beväpnad med en kofot. Därefter knäppte han kort på nästa man, som hade ett maskingevär i händerna. Enligt Aftonbladet blev mannen förbannad, och riktade maskingeväret mot Olle.
– Då drämde jag till honom i skallen med verktyget. Han blödde säkert under rånarluvan.När Olle gick ut small ett skott bakom honom.
– Jag kände luftdraget.
Några minuter senare försvann männen från platsen i en Saab 9000, och fick med sig en okänd summa kontanter. De är fortfarande på fri fot, och eftersökningarna fortsätter idag – även om de numera har gått över till allmän spaning.

Modigt, kan man tycka – och jag kan definitivt förstå att mannen var förbannad. Pensionärer brukar påverkas annorlunda än yngre personer vid liknande tillfällen, vilket det här påvisar. Man kan anta att frustrationen drev Olle till att ge bankrånaren på nöten. Samtidigt var det ju riktigt förbaskat dumt, och Olle hade rikligt med tur att han kunde vandra därifrån utan att få en kula i ryggen.

Tidigare inlägg i ämnet 

…Och ja, tyvärr var det här inlägget nödvändigt för att få min blogg registrerad. Vettigare inlägg kommer (förhoppningsvis)  senare under kvällen, men jag försöker göra en rivstart med marknadsföringen av bloggen, vilket tar sin lilla tid.