Byråkratnazister på marsch mot Sveriges Riksdag

Sverigedemokraterna, svensk politiks svarta får (ett ironiskt epitet om något), har i SIFO:s senaste opinionsundersökning ökat till hela 4,2%. Hade det varit valtider (och opinionsundersökningen någorlunda speglar svenska folkets åsikter) hade SD varit över fyraprocentsspärren. Partiet hade då fått delta i fördelningen av mandat i Svenska Riksdagen. Och vet ni vad? Tanken på att dessa byråkratnazister ska tas på allvar i politiska kretsar skrämmer mig.

Citat från deras hemsida:

”De flesta svenskar erkänner idag att svensk invandrings- och integrationspolitik har varit ett monumentalt misslyckande. Sverigedemokraterna är det enda parti som vågar säga detta öppet.”

En grundstomme i demokrati är att alla ska ha rätt till att påverka, och är det något vi gillar att skryta om i Sverige är det vår demokrati. För några dagar sedan passerade jag en lyktstolpe med en klisterlapp i storlek av ett A4 på. Klisterlappen visade en parad med unga, svenska (behöver jag tillägga blonda?) tjejer med sverigeflaggor i händerna. I blågul text ovanför stod ”För ett rent Sverige”. Lappen slet jag bort och slängde i papperskorgen. Hade jag kunnat göra samma sak med Sverigedemokraternas parti hade jag gjort det.

Om det är demokratiskt eller inte skiter jag fullständigt i. Smygnazister har inget att göra i Sveriges Riksdag.

SvD DN Aftonbladet

Prenumerera på den här bloggens RSS-flöde

När hela Sverige vet vem nästa president ska bli söker sig svenska medier efter annat att spekulera kring. På tapeten för tillfället: Hans kommande regering. Den segerstinna luften hann knappt lägga sig innan rykten började spridas, och svenska tidningar (Aftonbladet, DN) hakar glatt på.

Rahm Emanuel bör vara det säkraste kortet, då han även omnämndes av Barack Obama i hans segertal den 4:e november. Rykten har gjort gällande att han kommer att bli Obamas stabschef. Flera (naturligtvis anonyma) demokrater har bekräftat att han har blivit erbjuden tjänsten. Huruvida han har accepterat står dock inte helt klart. Rahm Emanuel var tidigare rådgivare åt Bill Clinton under hans tid vid rodret. En erfaren herre, med andra ord.

Ett annat av de mer intressanta namn som nämns är Robert Gates, som potentiell försvarsminister. Känner ni igen honom? Det borde ni göra. Han har erfarenhet i bakfickan då han sedan flera år arbetat för George W. Bush som just försvarsminister. Många tippar att han kommer att tillfrågas. Jag är tveksam. Efter Barack Obamas (och John McCains, för den delen) ständiga distansdagande till George W. Bush under kampanjarbetet är det värt att ifrågasätta om han vill – och bör – behålla den förre presidentens försvarsminister. Även Chuck Hagel har nämnts i det här sammanhanget. 

Namnet som dock får absolut flest att höja på ögonbrynen? Förmodligen världens mest kända miljökämpe – och nu diskuterad som eventuell miljöminister i Barack Obamas stab. Al Gores starka åsikter kring miljöfrågor lyckades genom hans dokumentär ”En obekväm sanning” spridas inte bara i hemlandet, utan även på vår sida om Atlanten. Att anställa Al Gore som miljöminister skulle vara ett fantastiskt politiskt drag av Obama.

Ingen av namnen ovan är helt säkra, men om de rykten som går stämmer komma några av namnen om några månader vara med och bestämma USA:s politik. Ni som har koll på nyheterna vet att även Hillary Clinton och Oprah Winfrey(!) har nämnts. De ryktena kändes dock så vaga och sensationssökande att jag inte ville ta del i spekulationerna. Inom några veckor bör vi veta säkert vilka som ska stå vid Obamas sida de kommande fyra åren.

Genom en ren impuls fick jag för mig att jag skulle genomföra ett politiskt test, i syfte att se var jag står. I sakfrågor har jag rätt bra koll på egen hand, men när det gäller att sammanställa min position på en graf överlämnar jag hellre det till en dator att räkna ut. Den biten gjorde den här gången The Political Compass.

Testet ställer en mängd olika frågor, och utifrån de svar man ger sammanställer det sedan var man står politiskt. Det är inte första gången jag gör det, och jag kan med måttligt intresse se att jag ha skuttat några snäpp åt höger på den ekonomiska axeln sedan sist. Relaterat till den globala finanskrisen? Man måste ha i åtanke att resultaten av sådana här test ska tas med en nypa salt. Jag följer mitt eget råd och är följdaktligen avhållsam till att dra några slutsatser utifrån dem.

Economic Left/Right: -1.75
Social Libertarian/Authoritarian: -3.38

En kort förklaring av grafen: Den horisontella axeln beskriver den ekonomiska delen av politik. Att kalla någon ”vänster” eller ”höger” syftade ursprungligen på personens åsikter inom ekonomi, men benämningarna används numera väldigt allmänt. Den vertikala axeln beskriver den sociala delen. Authoritarian och Libertarian översätts (mer eller mindre) till Auktoritär och Libertariansk på svenska. Vanliga ståndpunkter inom Libertarianismen är en begränsad stat och förspråkande av kapitalism. Motsvarande Auktoritära ståndpunkter är Libertarianismens motsatser – en kontrollerande stat a`la 1984.

Vill man analysera mitt resultat kan man se att jag enligt The Political Compass lutar åt vänster på den ekonomiska skalan, om än väldigt lite. På den sociala lutar vågen istället mot Libertarianismen. Sett till USA-valet hamnar jag långt ifrån både Barack Obama och John McCain sett till den sociala såväl som den ekonomiska aspekten – dock mycket närmare den förstnämnda än den senare. På det sociala planet kan man notera att jag är nära Cynthia McKinney, Green Party’s presidentkandidat i presidentvalet 2008.

Tidigare idag trillade ett reklamblad från Sverigedemokraterna ner i brevlådan.

Sökandes efter sympatiker och folk som är villiga att engagera sig, misstänker jag att de har siktat in sig på rätt by. Låt mig berätta lite om hur invandringen ser ut här i bygden. Ockelbo är ingen stor by, och med en befolkning på runt 6500 invånare står människor nära varandra. När något händer, diskuteras det ivrigt bland yngre såväl som äldre människor. Ibland går det hela bortom diskussionsstadiet, och människor börjar skadas.

För ungefär ett år sedan omsattes planeringarna för immigranter i Ockelbo till verklighet. Idag bor flertalet människor med invandrarbakgrund i Ockelbo, och jag har ännu inte hört talas om att någon av dem på något sätt ska ha misskött sig. Men skitsnack om dem, det hör jag för jämnan. Förutom enstaka personer från östeuropeiska länder har Ockelbo tidigare inte haft någon invandrarpolitik (och inte heller behövt det), och när de första grupperna nu börjar göra sig hemmastadda i byn möts de med fördomar, förolämpningar och ibland även våld. En gravid kvinna med invandrarbakgrund var för en tid sedan på väg hem från ICA här i Ockelbo, när en grupp ungdomar samlades och började kasta sten på henne.

Sverigedemokraternas utskick läses förmodligen av många idag, och jag är rädd för att alla inte följer mitt exempel och river det i bitar. Främlingsfientlighet har ingen plats i ett modernt samhälle, men tyvärr tror jag att den kommer att finna en fristad i Ockelbo.

Att terrorism är en stor politisk fråga har passerat få obemärkt, men hittills har den inte gjort allt för stort väsen av sig här i Sveriges utrikespolitik. Utöver några mindre uttalanden av sympati till drabbade länder har Sveriges engagemang varit på gränsen till obetydligt, men att Bildt i skymundan har sett det som en viktig fråga bör nu stå klart. DN publicerade tidigare idag ett brev skrivet av Carl Bildt, där han inte skräder åsikterna om situationen i världen – och vilken roll i det hela Sverige bör ha. Ett kort excerpt:

Det är viktigt att regering och myndigheter visar medvetenhet om att det finns en hotbild också i Sverige och att denna måste tas på stort allvar. Det är också viktigt att tydliggöra kravet på rättsäkerhet. Alla åtgärder mot terrorism, också de mest ingripande, ska vara grundade på våra värderingar om respekt för de mänskliga rättigheterna och grundvalarna för vårt öppna samhälle.

Läs hela brevet på DN

Atens (semi)demokratiska folk valde att dödade greken Sokrates, Platons lärare. Platon frågade sig hur demokratin kunde fungera när den bestämde att en sådan vis man skulle dö, och blev för evigt en cyniker gentemot demokrati. Notera på bristen av citationstecken i rubriken – Platon snackade till min veto aldrig svenska och Söderqvist är för fin för att uttrycka saken på ett sådant burdust sätt. Notera dock följande stycke ur hennes senaste krönika:

Jag har tänkt på det oavbrutet sedan jag läste om det första gången. Vid valet 2006 visste över hälften av dem som röstade inte vad de röstade för eller emot. Jag upprepar det: endast 48 procent av valmanskåren svarade rätt på frågan vem som styrde landet. Nej, detta är inte siffror från någon militärdiktatur i Sydamerika eller från ett av svält och analfabetism drabbat afrikanskt land. Det är i ett av världens mest välmående, självgoda och rika länder som en minoritet vet vad de röstar på. Det är i Sverige. Nej, jag skämtar inte.

Det är ingen hemlighet att Svennis-bilden hos kvällstidningarna är en medelålders man, ~45 år, vars livsglädje består av en insutten soffa, en öl och fotboll på tjock-TV:n. Klyschig stereotyp? Absolut, men inte heller så långt ifrån sanningen. Det gör dock inte Söderqvist rätten att förringa (50% av) sina läsare som idioter – en krönikör som tar sig den rätten begår ett grovt misstag, då det är fler än fotbollspappa som läser Expressen. Jag skulle kunna nämna flera saker för att fälla Söderqvists krönika, men jag nöjer mig med följande: Frågan ställdes efter att valet hade blivit genomfört, men innan Moderaterna och Fredrik Reinfeldt hade tillträtt.

Frågan var formulerad ”Vem är Sveriges stadsminister?” och att då göra misstaget att tänka ”Vem är vald till statsminister?” är inte ett bevis på ointelligens – bara ointresse i frågan. Jag svarade själv på samma fråga i ett annat sammanhang, och gick också bet. Då anser jag mig ändå hyfsat insatt i Svensk politik(och långt ifrån en idiot). Att hon då använder en undersökning med dåligt underlag som stöd för att begränsa rösträtten i Sverige är närmast skrattretande.

Jo, eventet hela Aftonbladets nätbaserade presskår har sett fram emot är äntligen här: Supertisdag – fullt med tillfällen att klämma ur sig nya uppdateringar var och varannan minut, alltså. DN, Aftonbladet, Expressen, SvD, för att inte tala om alla små lokaltidningar varav många också berör frågan. Sannolikheten är stor att det ikväll kommer att avgöras vilka två valet kommer att stå mellan, vilket känns minst sagt spännande. Jag skulle kunna påstå mig vara politiskt kunnande, vilket jag dock inte är – men vilket som tänker jag se på TV4:s special om valet som sänds ikväll klockan 22:40. Jag rekommenderar er att göra detsamma.

Vita Huset – Vem sitter här om ett år?