Utanförskap ska påverka betygen

Riksdagsledamot Gunilla Tjernberg (kd) uttrycker det naturligtvis inte riktigt så. Efter att Kristdemokraterna ställde sig bakom utbildningsminister Jan Björklunds förslag om att frånvaro ska inkluderas i betygen insåg de att de inte bara ville heja på, utan göra ett tillägg.

– Jag tycker att det är rimligt att också informera om det positiva, till exempel att en ungdom är engagerad i den ideella sektorn, säger hon till SvD.

Vad som innefattas av den ideella sektorn? Exempel hon nämner är att vara tränare i ett fotbollslag, körledare elle att hjälpa kamrater med läxorna. Hon tycker att kompetensen som uppnås genom dessa aktiviteter är tillräckligt stor för att omnämnas i elevens betyg.

De flesta håller säkerligen med om att det är vettigt att inkludera personers styrkor i omdömen. Problemet i det här fallet är hur människor kan påverkas av något som inte ligger i deras händer. Det finns många individer i dagens samhälle som har problem med att hävda sig. Att minska deras chanser i arbets- och studielivet genom att bedöma dem efter deras aktivitet utanför skolan och inte deras kvalitéer i den känns varken särskilt igenomtänkt eller sportsligt.

Citat:
“Kd:s modell skulle också bidra till att stärka det demokratiska samhället och att förverkliga skolans värdegrund, tror hon.”

…och ta oss ytterligare ett steg närmare ett skolsystem anno 1953. Tack, men nej tack.

Prenumerera på den här bloggens RSS-flöde

Jag upphör aldrig att förvånas över hur förbaskat inkompetenta vissa förslag från politiker är. Det nyaste påhittet? Nu ska elever, tillsammans med rektor, betygsätta lärarna. Lärarnas löner ska sedan sättas efter vilket betyg de har fått.

Aftonbladet har intervjuat Anders Flanking, centerns partisekreterare. Han säger att det idag är för liten skillnad i lön mellan duktiga och mindre duktiga lärare. Med tyckarpennan bakom örat ifrågasätter jag hur mycket centern egentligen har funderat på det här förslaget, då det i mina öron låter fantastiskt dumt.

Elever går dagligen till skolan för att lära sig saker. Lärarnas uppgift är att se till att eleverna gör precis det. Ibland kan lärarna tvingas gå igenom saker som eleverna inte är intresserade av, eller dra åt tyglarna för att eleverna ska kunna koncentrera sig. Att vara populära ingår inte i lärarnas yrkesbeskrivning. Kommer de att arbeta som vanligt när det vet att deras löner, deras välstånd, står på spel? Eller kommer de istället att hoppa över delar som de vet att eleverna inte är förtjusta i?

Vi vet nog alla att det kommer att förekomma, om Centern får sin vilja igenom. Att lärarnas popularitet hos eleverna ska påverka deras lön är helt absurdt, och uppmuntrar lärarna till att inte till fullo genomföra sitt jobb. Lärare som undervisar i ämnen som tillhör de i regel mindre populära, exempelvis matematik eller naturkunskap, kommer också att få det svårare att få lika höga betyg (och löner) som de som undervisar i ämnen som i regel är populära.

Centerns fullständigt sanslösa förslag skulle orsaka slitningar mellan lärare, och påverka utbildningen negativt. Lönen för lärare är för låg, absolut. Men att uppmuntra dem att tumma på undervisningen är inte rätt metod för att ändra på den saken.

“Gävle kandiderar som Europeisk kulturhuvudstad 2014.
Vi gör det med ambitionen om en ny kulturell livsstil i Europa. Vi vill visa vägen genom att berätta om hur vårt kulturliv fungerar samt påvisa nya sätt att bredda kulturbegreppet och göra kulturlivet tillgängligt för alla.”              
http://www.gavle2014.se/

Gävle Kommun har en vision. Visionen handlar inte om att förbättra äldrevården, öka antalet lärare på skolorna eller att minska antalet hål i stadens vägar. Visionen handlar om en titel. Det är fem år, två månader och tjugoen dagar kvar tills Kulturhuvudstad 2014 går av stapeln i Sverige, men miljonerna har redan börjat spenderas. Och Gävle Kommun sållar sig glatt till de som strör pengar omkring sig i jakten på en titel. En titel.

Missförstå mig inte; jag uppskattar kultur lika mycket som gemene man. Och visst, kommunens idé om en kulturell allemansrätt är tilltalande. Att alla ska kunna få möjligheten att uppleva såväl som att utöva kultur, oavsett bakgrund och ekonomi. Frågan är dock inte om Gävle Kommuns avsikter är goda. Frågan är huruvida Gävle Kommun har råd att lägga ut de summor som krävs. gavle2014.se, projektets hemsida, menar att kulturen i Gävle genom det här projektet är säkrad i tre år framåt. Till vilka kostnader? Med vilka konsekvenser?

Det hela är naturligtvis först och främst en ekonomisk fråga. Personerna bakom projektet är medvetna om detta. Ett av argumenten som används är resultaten från en undersökning som genomfördes i Luxemburg, en av årets två kulturhuvudstäder, där varje krona investerad i kultur ger två kronor tillbaka. Norska Stavanger är den andra kulturella huvudstaden i år. Att de ansvariga där öppet har sagt att projektet är en ekonomisk katastrof verkar de ansvariga i Gävle helt ha missat.

Konkurrensen till utnämningen är hård. Göteborg, Visby, Uppsala – alla har de ställt upp i tävlingen. En gemensam egenskap är att de också har mer framträdande svenska dragplåster, en egenskap Gävle saknar. Vi har ingen ringmur, inget anrikt universitet. Låt oss då för ett ögonblick ponera att Gävle – fem år och flera miljoner kronor senare – inte vinner. Att vi inte blir kulturhuvudstad 2014. Var står vi då?

Med för få sängar på sjukhuset, för många elever per lärare och hål i stadens vägar. Att åtgärda dessa problem, och dylika, bör betraktas som den mest akuta frågan i Gävle Kommun idag. Att lösa dem bör vara stadens vision. Dess ambition. Jag motsäger inte vikten av en pojkes möjlighet att ha en gitarr i handen. Jag menar att tumören i hans hjärna och bristen på lärare på hans skola väger tyngre. När de problemen är lösta kan vi lägga ökad politisk fokus och statliga finanser på att främja Gävles kulturliv. Då, och först då.

Yep, nu var det fixat. Textkommunikation är, som ni ser, etta på båda listorna. Förhoppningsvis innebär det att jag också får läsa båda de kurserna nästa läsår. Alternativ två till fem är väl bara där för utfyllnad, eller…? Vi får hoppas på det.

Min insändare i Arbetarbladet angående Perslundaskolans “mörkning” tycktes från en början ha passerat relativt obemärkt, men att så inte var fallet blev uppenbart för bara tiotalet minuter sedan. Hemkommen från skolan svarade jag i telefonen, och fick motta en hel del berömmande ord från Ockelbos kyrkoherde, Stefan Nilsson. Bland annat delgav han mig om en snarlik situation i Gävle för några år sedan, vilken jag ska lägga på minnet. Han avslutade med att jag bör fortsätta på samma bana, vilket han verkar få rätt i…

Vägskäl?

Det ska erkännas att jag inte alls har haft koll på vilka alternativ som har funnits till indivudella valen, eller när de skulle göras - men under en genomgång i skolan idag upptäckte jag en kurs som tveklöst verkar intressant. Textkommunikation A&B, alltså journalistik, 200 poäng, med en klass på 32 elever. Att få spendera så mycket skoltid på något jag är väldigt intresserad av låter inte alls dumt, och ansökan skickas in om någon dag. Samhällskunskapsprovet imorgon, å andra sidan, ser jag inte fram emot… Men med mycket plugg ikväll ska nog det gå bra det också.

Edit: Mina individuella val är valda

Yes, så går det när man inte håller koll på skolan. Tydligen hade hela klassen kompledigt från Samhällskunskapen idag, vilket jag, Meuller och Lovisa hade glömt. Martin, å andra sidan, var antagligen förvaranad av Gabbe då han inte heller brukar ha någon vidare koll på dylikt. Alltså har jag, Meuller och Lovisa gjort absolut ingenting i någon timme, utöver att Meuller och Lovisa festade med macka. Nu återstår alltså ytterligare någon timme innan vi väl börjar med Svenska… I brist på annat låter jag er ta del av en måttligt roande video